Hemma! Både skönt och tråkigt, skönt för att det var en jävla flygresa (försenat, stressigt och trångt!) men väldigt tråkigt att semestern är över. Nåväl, vi har många bra minnen och det var skitkul!
Lite reflektioner tänkte vi ta senare, nu var mest tanken att markera hemkomsten.
Leaving on a jetplane
Stunden är kommen. Dagarna är räknade. Timmen är slagen... snart. Om mindre än 12 timmar flyger vi härifrån och vi har en härlig 17-timmarsflight att se fram emot. De positiva nyheterna är att vi har checkat in oss på ett hotell som ligger bara några få minuters resa från flygplatsen, så det blir ingen lång startsträcka.
Sista dagen har spenderats i och omkring Seattle. En tanke var att göra en sista utflykt med bilen men det kändes som att vi inte hade några bra mål i närheten. Tipset om Port Townsend var en bra idé, tack Oskar, men det blev lite långt för en endagstripp. Istället ställdes siktet in på flygmuséet, Museum of Flight, här i Seattle. Staden har en lång historia inom flyget, inte minst då Boeing har haft och fortfarande har sina fabriker här. Muséet var kanon, flyghistoria och modernt flyg gicks igenom med otroligt många riktiga flygplan på visning. De flesta flygplan var inspärrade bakom staket eller upphängda i taket, men några få fick man gå in i och titta. Bland dessa fanns ett Concorde och ett av de gamla Air Force One, som användes av bland andra JFK, Nixon och Eisenhower innan de gamla Boeing 707 byttes ut mot de nuvarande Boeing 747. Riktigt häftigt!
Efter några timmar där och efter lite letande efter ett par tuffa Stars&stripes-kalsonger till W (misslyckades!) var det dags att lämna tillbaka hyrbilen. Killen som tog emot den höjde lite på ögonbrynen över de 4553 miles (eller 7327 km) som bilen färdats sen vi plockade ut den. I övrigt var det inget snack direkt, en liten räkning fick vi som väntat och sedan var den bilen historia. Lite vemodigt. Vi kom också att tänka på våra två "near death"-experiences som vi har haft med den men inte fört vidare här på bloggen.
Redan första dagen vi hade bilen, ett par timmar efter att den var utplockad, skulle vi ut och utforska Phoenix. På motorvägen, där vi cruisade i runt 70 mph, låg plötsligt en soffa. Eftersom det var mycket trafik såg vi den först när bilen framför oss körde in i den och det flög soffmaterial över hela motorvägen. Vi hann precis väja för själva soffan och hade ren tur som missade de andra delarna av soffan som låg ustpridda över vägen. Hade varit en tråkig början.. Ett par veckor senare missade vi en stor vägskylt (en sådan som hänger över vägen hade trillat ner) med någon liten meter till godo. Också i tät trafik så det blev en snabb undanmanöver. Totalt sett är vi alltså rätt nöjda att kunna lämna tillbaka bilen så gott som oskadd, om än med en trilskande klimatanläggning.
Vi är också nöjda med att kunna ha kört nercabbat så mycket som vi har gjort. Temperaturen och vädret i övrigt har behandlat oss väl, ibland behövdes lite hjälp på traven (full värme från klimatanläggningen) men oftast var det bara att cruisa runt problemfritt och taklöst. Helt grymt!
Dagen avslutades faktiskt förvånansvärt nog (ganska begränsat utbud såhär nära flygplatsen) på ett helt grymt sätt, bra restaurang med supertrevlig servitör och kanongod mat och dryck. Lysande! Fördrink, sallad till förrätt, gott kött till huvudrätt och glass till efterrätt. Kan inte bli bättre!
S fick idag också beröm för sin engelska av en kul gubbe på flygmuséet som inte kunde placera hennes dialekt. Gubbens uppgift var att gå runt och säga smarta saker om utställningsföremålen och vi fick höra ganska kul saker om den Blackbird som var utställd, se bild nedan. Ett galet bygge, helt i titan och har en marschhastighet på Mach 3 och flyger på 24000 meters höjd. Och detta utvecklades på 60-talet! Enligt gubben var ryssarna den stora leverantören av titan och eftersom USA inte gärna kunde gå och köpa titan över disk hos ryssarna för att bygga ett plan som var tänkt att spionera på dom, så fick CIA starta en hel hög med fejkföretag runtom i världen som köpte titan och sedan skickade det till fabriken som byggde planen. Sanning eller inte vet jag inte, men det var en kul historia i alla fall. Mäktigt plan! Användes för spaning ett tag men är nu helt pensionerat.
Nu ska vi packa ihop det sista och sedan vänta in morgondagen. Det lär väl bli ett inlägg till när vi har kommit hem för lite sammanfattning, men tills dess säger vi tack till alla som har läst! Det har varit kul att läsa alla kommentarer!
Air Force One som vi fick besöka.
Sista dagen har spenderats i och omkring Seattle. En tanke var att göra en sista utflykt med bilen men det kändes som att vi inte hade några bra mål i närheten. Tipset om Port Townsend var en bra idé, tack Oskar, men det blev lite långt för en endagstripp. Istället ställdes siktet in på flygmuséet, Museum of Flight, här i Seattle. Staden har en lång historia inom flyget, inte minst då Boeing har haft och fortfarande har sina fabriker här. Muséet var kanon, flyghistoria och modernt flyg gicks igenom med otroligt många riktiga flygplan på visning. De flesta flygplan var inspärrade bakom staket eller upphängda i taket, men några få fick man gå in i och titta. Bland dessa fanns ett Concorde och ett av de gamla Air Force One, som användes av bland andra JFK, Nixon och Eisenhower innan de gamla Boeing 707 byttes ut mot de nuvarande Boeing 747. Riktigt häftigt!
Efter några timmar där och efter lite letande efter ett par tuffa Stars&stripes-kalsonger till W (misslyckades!) var det dags att lämna tillbaka hyrbilen. Killen som tog emot den höjde lite på ögonbrynen över de 4553 miles (eller 7327 km) som bilen färdats sen vi plockade ut den. I övrigt var det inget snack direkt, en liten räkning fick vi som väntat och sedan var den bilen historia. Lite vemodigt. Vi kom också att tänka på våra två "near death"-experiences som vi har haft med den men inte fört vidare här på bloggen.
Redan första dagen vi hade bilen, ett par timmar efter att den var utplockad, skulle vi ut och utforska Phoenix. På motorvägen, där vi cruisade i runt 70 mph, låg plötsligt en soffa. Eftersom det var mycket trafik såg vi den först när bilen framför oss körde in i den och det flög soffmaterial över hela motorvägen. Vi hann precis väja för själva soffan och hade ren tur som missade de andra delarna av soffan som låg ustpridda över vägen. Hade varit en tråkig början.. Ett par veckor senare missade vi en stor vägskylt (en sådan som hänger över vägen hade trillat ner) med någon liten meter till godo. Också i tät trafik så det blev en snabb undanmanöver. Totalt sett är vi alltså rätt nöjda att kunna lämna tillbaka bilen så gott som oskadd, om än med en trilskande klimatanläggning.
Vi är också nöjda med att kunna ha kört nercabbat så mycket som vi har gjort. Temperaturen och vädret i övrigt har behandlat oss väl, ibland behövdes lite hjälp på traven (full värme från klimatanläggningen) men oftast var det bara att cruisa runt problemfritt och taklöst. Helt grymt!
Dagen avslutades faktiskt förvånansvärt nog (ganska begränsat utbud såhär nära flygplatsen) på ett helt grymt sätt, bra restaurang med supertrevlig servitör och kanongod mat och dryck. Lysande! Fördrink, sallad till förrätt, gott kött till huvudrätt och glass till efterrätt. Kan inte bli bättre!
S fick idag också beröm för sin engelska av en kul gubbe på flygmuséet som inte kunde placera hennes dialekt. Gubbens uppgift var att gå runt och säga smarta saker om utställningsföremålen och vi fick höra ganska kul saker om den Blackbird som var utställd, se bild nedan. Ett galet bygge, helt i titan och har en marschhastighet på Mach 3 och flyger på 24000 meters höjd. Och detta utvecklades på 60-talet! Enligt gubben var ryssarna den stora leverantören av titan och eftersom USA inte gärna kunde gå och köpa titan över disk hos ryssarna för att bygga ett plan som var tänkt att spionera på dom, så fick CIA starta en hel hög med fejkföretag runtom i världen som köpte titan och sedan skickade det till fabriken som byggde planen. Sanning eller inte vet jag inte, men det var en kul historia i alla fall. Mäktigt plan! Användes för spaning ett tag men är nu helt pensionerat.
Nu ska vi packa ihop det sista och sedan vänta in morgondagen. Det lär väl bli ett inlägg till när vi har kommit hem för lite sammanfattning, men tills dess säger vi tack till alla som har läst! Det har varit kul att läsa alla kommentarer!
Air Force One som vi fick besöka.
Kassaskåpen på Air Force One där koderna förvarades om det var så att presidenten behövde starta ett kärnvapenkrig eller något annat viktigt.
Det Concordeplan som man fick besöka. Air Force One syns till vänster i bild. Övriga plan på just denna platsen var ett Boeing 747 och ett gäng med andra plan som jag (W) inte kommer ihåg.
Blackbirdplanet syns i mitten. Här får man också en viss insikt i hur många plan som fanns på muséet. Lägg märke till att detta bara är en av många utställningshallar. Lägg också märke till människan som står vid ena hjulstället för att få en aning om storleken på planet. Just detta exemplaret som står på muséet har bara ca 180 flygtimmar, dvs i stort sett ett sprillans nytt plan som bara står. Det som sitter fast på ovansidan på planet är en robot som kunde skjutas iväg från planet för ytterligare fotografering. Läs mer här.
En närbild på "startmotorn" för Blackbirdens motorer. Det står info på bilden, men kortfattat är det två Buick V8or som tillsammans och med en del utväxling används för att starta en motor åt gången. Mäktigt! :)
Ingen karta idag heller då vi bara har kört runt i Seattle. Istället blir det bara ett tack och hej!
More shopping in Seattle
Ja, tanken var ju att utforska Seattle idag och det har vi väl lyckats rätt bra med, dock har även denna dag gått i shoppandets tecken. Låt oss ta det från början..
Ovanligt dålig frukost idag. Ganska normala beställningar men utfört på sämsta möjliga sätt. Läge att inte äta upp faktiskt, men vi åt upp ändå. Till och med havregrynsgröten var kass. W blev så skärrad att han glömde kameran, men den fanns kvar när vi upptäckte det.
Efter denna uppladdningen gick vi på känn mot Seattles centrala delar. Gäddplatsmarknaden, eller Pike Place Market som den kallas här, passerades utan att imponera så värst. Blombuketterna till salu var förvisso imponerande, 5 och 10 dollar kostade de men var helt grymt fina och de hade kostat det fem- eller tiodubbla i Göteborg. Se bild nedan. I övrigt var det många skumma butiker på detta stället, inklusive ett gäng tarotkortsställen. Vilket för övrigt ses på rätt många ställen i det här landet. Konstigt att alla kan drivas runt.
En av dagens uppgifter var att hitta en jacka till S och vi valde Macy's för detta ändamålet. Stort varuhus! Hysteriskt många jackor! Men mission accomplished, jacka inköpt. Stor lycka såklart. Vi shoppade också loss i bokvaruhuset något kvarter därifrån, otroligt många böcker och välsorterat även vad gäller tidningar! W var nära att köpa tidningen "Bimmer" som uteslutande handlade om BMW. :) Han ville dessutom köpa actionfigurer från World of Warcraft, men icke! Typiskt! Istället blev det ett bra urval av olika böcker.
En man stoppade oss i affären och frågade vilket språk vi pratade - det visade sig att han höll på att lära sig svenska då han hade några goda vänner som bor i Sverige, i Lund. Väldigt trevlig typ som vi fick en pratstund med. Han hade nyss varit i Göteborg men inte sett så mycket mer än Ostindiefararen. Enligt honom hade Gbg och Seattle ungefär samma klimat, men vi lyfter nog ändå på hatten för Seattle, här är betydligt bättre än vi hade trott. Runt 15-16 grader idag, klart behagligt.
Efter att ha slitit hårt på kreditkorten åt vi en klassisk shoppinglunch, varsin god sallad på ett grymt bra ställe. S lunch går till historien som hennes godaste under resan.
Ytterligare lite utforskning senare inklusive den kända rymdnålen var vi tillbaka på hotellet och vilade upp oss med en bra film innan vi drog vidare ut i Seattle. Denna gång för middag, och turen föll återigen på Hooters, till Ws stora glädje. :) Inte lika bra som förra gången, men goda kycklingvingar och även denna gången en kul upplevelse.
Nu ska vi packa ihop våra nyförvärv i våra väskor och se om det får plats. Imorgon checkar vi ut från detta hotellet och checkar in på vårt sista hotell på resan, ett hotell som ligger precis vid flygplatsen. Bilen lämnas in och vi inväntar flyget hem. Detta är alltså resans näst sista inlägg skrivet i USA. Tyvärr... Vi avslutar det som vanligt med några bilder!
Här är två av många blomstånd på Pike Place Market, tror att man ser prislapparna om man förstorar bilden. De kostar alltså 5 dollar (ca 35 kr) eller 10 dollar (ca 70 kr).
Ovanligt dålig frukost idag. Ganska normala beställningar men utfört på sämsta möjliga sätt. Läge att inte äta upp faktiskt, men vi åt upp ändå. Till och med havregrynsgröten var kass. W blev så skärrad att han glömde kameran, men den fanns kvar när vi upptäckte det.
Efter denna uppladdningen gick vi på känn mot Seattles centrala delar. Gäddplatsmarknaden, eller Pike Place Market som den kallas här, passerades utan att imponera så värst. Blombuketterna till salu var förvisso imponerande, 5 och 10 dollar kostade de men var helt grymt fina och de hade kostat det fem- eller tiodubbla i Göteborg. Se bild nedan. I övrigt var det många skumma butiker på detta stället, inklusive ett gäng tarotkortsställen. Vilket för övrigt ses på rätt många ställen i det här landet. Konstigt att alla kan drivas runt.
En av dagens uppgifter var att hitta en jacka till S och vi valde Macy's för detta ändamålet. Stort varuhus! Hysteriskt många jackor! Men mission accomplished, jacka inköpt. Stor lycka såklart. Vi shoppade också loss i bokvaruhuset något kvarter därifrån, otroligt många böcker och välsorterat även vad gäller tidningar! W var nära att köpa tidningen "Bimmer" som uteslutande handlade om BMW. :) Han ville dessutom köpa actionfigurer från World of Warcraft, men icke! Typiskt! Istället blev det ett bra urval av olika böcker.
En man stoppade oss i affären och frågade vilket språk vi pratade - det visade sig att han höll på att lära sig svenska då han hade några goda vänner som bor i Sverige, i Lund. Väldigt trevlig typ som vi fick en pratstund med. Han hade nyss varit i Göteborg men inte sett så mycket mer än Ostindiefararen. Enligt honom hade Gbg och Seattle ungefär samma klimat, men vi lyfter nog ändå på hatten för Seattle, här är betydligt bättre än vi hade trott. Runt 15-16 grader idag, klart behagligt.
Efter att ha slitit hårt på kreditkorten åt vi en klassisk shoppinglunch, varsin god sallad på ett grymt bra ställe. S lunch går till historien som hennes godaste under resan.
Ytterligare lite utforskning senare inklusive den kända rymdnålen var vi tillbaka på hotellet och vilade upp oss med en bra film innan vi drog vidare ut i Seattle. Denna gång för middag, och turen föll återigen på Hooters, till Ws stora glädje. :) Inte lika bra som förra gången, men goda kycklingvingar och även denna gången en kul upplevelse.
Nu ska vi packa ihop våra nyförvärv i våra väskor och se om det får plats. Imorgon checkar vi ut från detta hotellet och checkar in på vårt sista hotell på resan, ett hotell som ligger precis vid flygplatsen. Bilen lämnas in och vi inväntar flyget hem. Detta är alltså resans näst sista inlägg skrivet i USA. Tyvärr... Vi avslutar det som vanligt med några bilder!
Här är två av många blomstånd på Pike Place Market, tror att man ser prislapparna om man förstorar bilden. De kostar alltså 5 dollar (ca 35 kr) eller 10 dollar (ca 70 kr).
Space Needle med S i förgrunden. Man kunde åka upp också, men det kostade svinigt mycket så vi hoppade över det.
For the birds... Kul ställe där alla traktens fåglar hade bestämt sig för att slå sig ner. Det var ett väldans liv!
Utsikt från vårt middagshak. Mysig kväll!
Shopping in Seattle
Nej, Whistler var inget kul i längden när det regnade. Därför (nja, inte bara därför) skulle Seattle få vår fulla uppmärksamhet istället. Efter en mysig frukost på hotellrummet (vi bodde i ett lägenhetsrum med fullt kök, så vi passade på att köpa saker för en egen frukost) så packade vi återigen in oss i bilen (börjar få rutin på det) och körde söderut. Väldigt trevlig väg mellan Vancouver och Whistler som kallas "Sea to sky highway" eftersom den går, tja, från havet till himlen. Idag var det dock väldigt regnigt och låga moln, så det blev tyvärr, tyvärr inga kort därifrån. På vägen upp fanns det inga bra platser att stanna så vi tänkte att vi skulle ta det på vägen ner men då var det alltså skitväder istället. Nåja, ni får väl tro oss på vårt ord att det är fint! Och vi får minnas genom våra inre bilder.
Vad göra istället? Jo, vi hade planen klar. På väg norrut hade vi spanat in en lämplig outlet som ligger i närheten av Seattle. Den fick besök av oss idag. Och det var de nog inte missnöjda med... Många kassar med bra grejer blev det. Och då fick vi ändå hejda oss.. Nära att få åka med var en Kitchen-aid (!) och en Playstation Move-kontroller. Kitchen-aid går att köpa helt sjukt billigt här, typ en tredjedel av priset, men det är det där med att frakta hem den. Den väger bly och lite till.. Så vi bet i det sura äpplet och lämnade den i butiken. Istället fick vi med oss massa jeans (trodde faktiskt inte de skulle vara så billiga som de var) till W, tröjor till W och S, skor till W och S, keps till W, baksaker till S och manschettknappar till W. Sjukt mycket snyggt och (oftast) för en spottstyver jämfört med svenskt pris. Nu ska vi bara hitta ett sätt att få med oss det hem också...
Hotellet här i Seattle verkar vara kanon! Vi kom hit rätt sent och har bara lagt in kassar och väskor och gått ut och ätit en snabb middag. Det blev indiskt idag igen faktiskt, snäppet godare än igår. Bilen står tryggt parkerad i ett garage och ska väl egentligen antagligen mest stå där tills den ska lämnas in. Lite onödig utgift, men det fick bli så. Idag muppade klimatanläggningen ur igen och det visade sig att det räckte inte med att rycka säkringar utan bilen måste stå parkerad och låst ett tag för att återställa sig. Gissar på mjukvara som bråkar helt enkelt. Irriterande var det idag också, men nu slipper vi åbäket snart. Fast W kommer att sakna den lite. Innerst inne...
Faktiskt är detta dagens enda bild... Så ni får se den. Men den visar i alla fall vad vi har sysselsatt oss med.
Kartan har som vanligt uppdaterats, dagens färd gick mellan E och F. Ehm, troligen blir det för övrigt inga fler kartuppdateringar. För det här är ju på nåt sätt slutet av färden. Eventuellt blir det en avslutande tävling med totala antalet miles vi har färdat, men vi har inte hittat nåt bra pris än. Så vi får se..
Visa större karta
Vad göra istället? Jo, vi hade planen klar. På väg norrut hade vi spanat in en lämplig outlet som ligger i närheten av Seattle. Den fick besök av oss idag. Och det var de nog inte missnöjda med... Många kassar med bra grejer blev det. Och då fick vi ändå hejda oss.. Nära att få åka med var en Kitchen-aid (!) och en Playstation Move-kontroller. Kitchen-aid går att köpa helt sjukt billigt här, typ en tredjedel av priset, men det är det där med att frakta hem den. Den väger bly och lite till.. Så vi bet i det sura äpplet och lämnade den i butiken. Istället fick vi med oss massa jeans (trodde faktiskt inte de skulle vara så billiga som de var) till W, tröjor till W och S, skor till W och S, keps till W, baksaker till S och manschettknappar till W. Sjukt mycket snyggt och (oftast) för en spottstyver jämfört med svenskt pris. Nu ska vi bara hitta ett sätt att få med oss det hem också...
Hotellet här i Seattle verkar vara kanon! Vi kom hit rätt sent och har bara lagt in kassar och väskor och gått ut och ätit en snabb middag. Det blev indiskt idag igen faktiskt, snäppet godare än igår. Bilen står tryggt parkerad i ett garage och ska väl egentligen antagligen mest stå där tills den ska lämnas in. Lite onödig utgift, men det fick bli så. Idag muppade klimatanläggningen ur igen och det visade sig att det räckte inte med att rycka säkringar utan bilen måste stå parkerad och låst ett tag för att återställa sig. Gissar på mjukvara som bråkar helt enkelt. Irriterande var det idag också, men nu slipper vi åbäket snart. Fast W kommer att sakna den lite. Innerst inne...
Faktiskt är detta dagens enda bild... Så ni får se den. Men den visar i alla fall vad vi har sysselsatt oss med.
Kartan har som vanligt uppdaterats, dagens färd gick mellan E och F. Ehm, troligen blir det för övrigt inga fler kartuppdateringar. För det här är ju på nåt sätt slutet av färden. Eventuellt blir det en avslutande tävling med totala antalet miles vi har färdat, men vi har inte hittat nåt bra pris än. Så vi får se..
Visa större karta
Whistler
Japp, i morse (nja, förmiddag kanske är mer rätt) drog vi iväg till vårt nordligaste mål på resan - Whistler. Framför allt W ville se detta mytomspunna ställe, som ska vara en fantastisk skidort på vintern, och numera även kan skryta med att ha varit värd för OS, och på sommaren byter skepnad och blir cykelmecka. Det kryllar av Downhill-cyklister som tar liftarna uppför och cyklar nerför. 200 km med cykelspår finns det, ett helt enormt område. Läs mer här.
Tanken var att givetvis pröva på detta mecka, men tyvärr har det inte blivit så. Känns lite dumt nu när vi har kommit såhär långt, men vädret har inte spelat oss i händerna och gårdagens kväll på jazzklubben tog rätt hårt på Ws humör och kropp. Fantastisk kväll, men man får lida för det dagen efter. Ett skickligt band underhöll oss hela kvällen med mer eller mindre jazzig musik. En klar höjdpunkt! Och vi fick beröm av bandet eftersom vi orkade sitta kvar genom alla deras set.
Istället har vi vandrat runt i och omkring byn och sett oss omkring. Slutsatsen blir att någon gång åka hit för att åka cykel eller snowboard. Det är kanske hit som Wiberg-brödernas hösttur går år 2012? :) Otroligt fint ställe, skön höstkänsla nu också med många färger i träden. Tyvärr döljs stora delar av bergen av moln och/eller dimma så vi ser mest dalen. Men det är fint det också! Kul och fin by med många butiker och björnsäkrade papperskorgar. Många uthyrningsställen för cykel - både vanliga stadscyklar och diverse former av mountainbikes. Man kan även åka på aktiviteter som fyrhjulingsutflykt eller björnspaning. Ett ställe som hade förtjänat mer än tiden vi har att ge det. Men så är det när man ligger sist på listan. :)
Imorgon är tanken att vi ska åka söderut igen, mot Seattle. Vi kommer att tillbringa de sista två dagarna i och omkring Seattle för att sedan flyga därifrån. Eftersom vi har bilen i ytterligare några dagar så finns fortfarande utrymme för utflykter, men de kommer nog inte bli så långa.
Nu på eftermiddagen har vi ätit god indisk takeaway och vilar nu lite i sängen innan vi ska köra in våra nyköpta dvd-filmer och vila lite till i sängen. Hoppas att vi är piggare imorgon..
Kameran har mest fått vila idag faktiskt. Men det får bli några blandade miljöbilder från Whistler. Mycket nöje!
Kartan har fått sig en liten uppdatering också. Mellan D och E idag.
Visa större karta
Tanken var att givetvis pröva på detta mecka, men tyvärr har det inte blivit så. Känns lite dumt nu när vi har kommit såhär långt, men vädret har inte spelat oss i händerna och gårdagens kväll på jazzklubben tog rätt hårt på Ws humör och kropp. Fantastisk kväll, men man får lida för det dagen efter. Ett skickligt band underhöll oss hela kvällen med mer eller mindre jazzig musik. En klar höjdpunkt! Och vi fick beröm av bandet eftersom vi orkade sitta kvar genom alla deras set.
Istället har vi vandrat runt i och omkring byn och sett oss omkring. Slutsatsen blir att någon gång åka hit för att åka cykel eller snowboard. Det är kanske hit som Wiberg-brödernas hösttur går år 2012? :) Otroligt fint ställe, skön höstkänsla nu också med många färger i träden. Tyvärr döljs stora delar av bergen av moln och/eller dimma så vi ser mest dalen. Men det är fint det också! Kul och fin by med många butiker och björnsäkrade papperskorgar. Många uthyrningsställen för cykel - både vanliga stadscyklar och diverse former av mountainbikes. Man kan även åka på aktiviteter som fyrhjulingsutflykt eller björnspaning. Ett ställe som hade förtjänat mer än tiden vi har att ge det. Men så är det när man ligger sist på listan. :)
Imorgon är tanken att vi ska åka söderut igen, mot Seattle. Vi kommer att tillbringa de sista två dagarna i och omkring Seattle för att sedan flyga därifrån. Eftersom vi har bilen i ytterligare några dagar så finns fortfarande utrymme för utflykter, men de kommer nog inte bli så långa.
Nu på eftermiddagen har vi ätit god indisk takeaway och vilar nu lite i sängen innan vi ska köra in våra nyköpta dvd-filmer och vila lite till i sängen. Hoppas att vi är piggare imorgon..
Kameran har mest fått vila idag faktiskt. Men det får bli några blandade miljöbilder från Whistler. Mycket nöje!
Kartan har fått sig en liten uppdatering också. Mellan D och E idag.
Visa större karta
Björnligan
Idag gick vi över gränsen.. Nej, vi körde faktiskt. Och vi fick fler frågor och misstänksamheter vid kanadensiska gränsen än när vi tog oss in i USA. Men till slut godkändes vi och återsåg det metriska systemet med stor glädje. Mindre glädje kommer det nog bli när vi ska tillbaka in i USA, den kön var lite längre än åt andra hållet...
Vi är i Vancouver, Kanada. Stort! Berg omkring oss och havsstränder i city. Riktigt trevlig stad! Vi hade tur och fick checka in (på ett trevligt hotell!) trots att vi kom tidigt. In med bilen i garaget och snabbt till närmsta restaurang och dricka en öl. Ja, vi åt lunch också. God smörgås för W och god sallad för S. Sedan var det dags att utforska staden. Det har gått rätt bra, men den är rätt stor.. Så vi har bara sett några väl utvalda delar - shoppinggatan (Robson street), Stanley Park (typ Central Park, men med mer djurliv och mindre baseball) och så en massa lönnlöv. Gott om lönn här. :) Vi hittade också till HMV, en jättestor skivaffär. Där hittade vi ett par billiga cd-skivor och ett billigt PS3-spel. Hurra!
S har också investerat i ett skal som ska omsluta hennes Ifån4 som ligger och väntar när vi kommer hem. Stor glädje förstås!
I Stanley Park fick vi äntligen se dom - tvättbjörnarna! S har pratat om dom hela resan och idag hände det - magiskt! Vi fick tydligen lämna USA för att få se dom. Först dök en ensam upp, men han visade sig ha två kompisar och hela gänget gick ganska slött på gångstigen. Se kort nedan. Vi associerade rätt snabbt till björnligan eftersom de har vissa likheter. Och det här gänget betedde som väskryckare dessutom, tittade lömskt och smög runt. Men de ser fina ut! Antagligen charmigare utseende än beteende. Enligt S slår de dock inte koalorna.
Nu ska vi ut och äta italienskt på jazzklubb, tänkte vi. Imorgon går faktiskt färden vidare, det blir bara ett kort stopp här i Vancouver. Whistler ska också utforskas innan näsan ska vändas söderut igen.
Jo, förresten. Bilen är återställd. W ryckte ut två säkringar som visade sig vara hela, men sedan sparkade allt igång igen. Gissningsvis nån modul som hade gått och gömt sig i ett hörn och vaknade till igen, antingen av den norska reseten eller av att bilen gick ner i sovläge över natten. Hur som helst så fläktade det skönt igen idag. Men oj, suget efter en Mustang försvann lite när W kravlade runt och dels försökte hitta säkringsboxen och sedan försökte komma åt att se, respektive dra ur, säkringar. Inte tysk precision där inte...
Operationen syns på bilden nedan. Då kan vi nämna att ställningen var ännu mer ansträngd när säkringen som satt längst in, längst upp skulle hittas och dras ut.. Muppar som har byggt bilen!
Uppdaterad karta som vanligt.. Idag gick färden den korta sträckan mellan C och D, endast 50 miles som ändå tog mer än 1,5 timme på grund av tull och andra konstigheter.
Visa större karta
Vi är i Vancouver, Kanada. Stort! Berg omkring oss och havsstränder i city. Riktigt trevlig stad! Vi hade tur och fick checka in (på ett trevligt hotell!) trots att vi kom tidigt. In med bilen i garaget och snabbt till närmsta restaurang och dricka en öl. Ja, vi åt lunch också. God smörgås för W och god sallad för S. Sedan var det dags att utforska staden. Det har gått rätt bra, men den är rätt stor.. Så vi har bara sett några väl utvalda delar - shoppinggatan (Robson street), Stanley Park (typ Central Park, men med mer djurliv och mindre baseball) och så en massa lönnlöv. Gott om lönn här. :) Vi hittade också till HMV, en jättestor skivaffär. Där hittade vi ett par billiga cd-skivor och ett billigt PS3-spel. Hurra!
S har också investerat i ett skal som ska omsluta hennes Ifån4 som ligger och väntar när vi kommer hem. Stor glädje förstås!
I Stanley Park fick vi äntligen se dom - tvättbjörnarna! S har pratat om dom hela resan och idag hände det - magiskt! Vi fick tydligen lämna USA för att få se dom. Först dök en ensam upp, men han visade sig ha två kompisar och hela gänget gick ganska slött på gångstigen. Se kort nedan. Vi associerade rätt snabbt till björnligan eftersom de har vissa likheter. Och det här gänget betedde som väskryckare dessutom, tittade lömskt och smög runt. Men de ser fina ut! Antagligen charmigare utseende än beteende. Enligt S slår de dock inte koalorna.
Nu ska vi ut och äta italienskt på jazzklubb, tänkte vi. Imorgon går faktiskt färden vidare, det blir bara ett kort stopp här i Vancouver. Whistler ska också utforskas innan näsan ska vändas söderut igen.
Jo, förresten. Bilen är återställd. W ryckte ut två säkringar som visade sig vara hela, men sedan sparkade allt igång igen. Gissningsvis nån modul som hade gått och gömt sig i ett hörn och vaknade till igen, antingen av den norska reseten eller av att bilen gick ner i sovläge över natten. Hur som helst så fläktade det skönt igen idag. Men oj, suget efter en Mustang försvann lite när W kravlade runt och dels försökte hitta säkringsboxen och sedan försökte komma åt att se, respektive dra ur, säkringar. Inte tysk precision där inte...
Operationen syns på bilden nedan. Då kan vi nämna att ställningen var ännu mer ansträngd när säkringen som satt längst in, längst upp skulle hittas och dras ut.. Muppar som har byggt bilen!
Vancouver i ett nötskal. Höga hus, lönnlöv och berg i bakgrunden.
S är glad över att vara på plats.
Tuffa gänget. Tyvärr hade W lekt med kameran och inte återställt inställningarna så de sista två korten har massa oskärpa i sig. Beklagar...
Efter tuffa gänget kom en liten ensam en. Helt oskygg, letade mat på gångbanan och tvättade sedan tassarna i vattnet. Väldigt hygienisk. Var på sin höjd en meter ifrån oss, men var väldigt medveten om att vi var där. Och inga andra rörde en min över alla tvättbjörnar så de är säkert ett rätt vanligt inslag. Bara vi turister som tycker det är exotiskt.
Uppdaterad karta som vanligt.. Idag gick färden den korta sträckan mellan C och D, endast 50 miles som ändå tog mer än 1,5 timme på grund av tull och andra konstigheter.
Visa större karta
On the road again
En dag som har bestått mest av bilkörning. Och inte särskilt mycket roligt att blogga om, tyvärr. Men vi gör ett försök!
Vi for iväg tidigt från förra dagens stopp, Newport, Oregon, och tankade upp ordentligt inför den långa resan. Det visade sig vara en mack där det var full service, dvs tanken är att man ska sitta kvar i bilen och få bilen tankad. Men eftersom W inte är så haj på det där, så fattade han inte vinken och gick som en olycksalig ande runt bilen medan macksnubben tankade bilen. Tji fick mackgubben när vi inte dricksade.. W ogillar verkligen sån service, föredrar att tanka själv och slippa betala nån gubbe. Man kan inte ha anställda till allt, även om det här landet verkar försöka.
Fortast möjligt ut till Interstate 5, en stor och aptråkig väg som går längs västra kusten. Eftersom vi skulle vara lite effektiva idag avstod vi från att fortsätta på 101, som långa stunder är vanlig landsväg, och drog alltså inåt till den större vägen. Antagligen tjänade vi tid på detta, men det var sannerligen ingen rolig upplevelse. Ojämn hastighet (förvisso rätt hög) och mycket bilar, framför allt genom dom stora städerna. Vi har dock ganska effektivt passerat Salem, Portland och Seattle idag. Kvällsstopp gjorde vi i staden Bellingham, WA, som ligger bara några miles från den kanadensiska gränsen. Imorgon blir det vidarefärd mot Vancouver.
För att göra färden ytterligare lite sämre har klimatanläggningen (notera, inte automatisk utan en gammal hederlig) börjat trilskas så vi fick köra med rutorna nere större delen av eftermiddagen. Inte för att det är så varmt utan för att det blir tokkvavt i bilen. Dock orkar vi inte bråka med Hertz, utan vi står ut de sista få dagarna. Nu är det inte många fler miles som ska köras ändå. Lite för många enligt servicegränsen, men Hertz tycker vi bara ska köra på, så det gör vi. Vi har nu passerat bilens egen varningsgräns med nånstans runt 200 mil.. Inte vårt problem.
Lunchen intogs på McD, förvåningen är fortfarande stor när man inte önskar pommes frites utan en side salad. Och det känns som att sitta bland elefanterna på zoo och äta. Helt galet vilka stora människor det finns! S förespråkar mer oatmeal till det amerikanska folket. Men eftersom vi är så smärta och fina svenskar så har vi beställt pizza till hotellrummet idag. :) Fast vi delar på en och börjar med sallad, så vi känner oss ändå inte så svulliga. Men man måste ju fira fredag på något sätt?! Fredagsmys helt enkelt. Och vi såg att det fanns Ben&Jerry-glass i receptionen... Mmmm...
Inte många foton tagna idag av naturliga orsaker, men ett par kommer i alla fall här..
Vi blev omkörda av Pooper trooper! :D Hundbajsvaktare coming through.
Vi for iväg tidigt från förra dagens stopp, Newport, Oregon, och tankade upp ordentligt inför den långa resan. Det visade sig vara en mack där det var full service, dvs tanken är att man ska sitta kvar i bilen och få bilen tankad. Men eftersom W inte är så haj på det där, så fattade han inte vinken och gick som en olycksalig ande runt bilen medan macksnubben tankade bilen. Tji fick mackgubben när vi inte dricksade.. W ogillar verkligen sån service, föredrar att tanka själv och slippa betala nån gubbe. Man kan inte ha anställda till allt, även om det här landet verkar försöka.
Fortast möjligt ut till Interstate 5, en stor och aptråkig väg som går längs västra kusten. Eftersom vi skulle vara lite effektiva idag avstod vi från att fortsätta på 101, som långa stunder är vanlig landsväg, och drog alltså inåt till den större vägen. Antagligen tjänade vi tid på detta, men det var sannerligen ingen rolig upplevelse. Ojämn hastighet (förvisso rätt hög) och mycket bilar, framför allt genom dom stora städerna. Vi har dock ganska effektivt passerat Salem, Portland och Seattle idag. Kvällsstopp gjorde vi i staden Bellingham, WA, som ligger bara några miles från den kanadensiska gränsen. Imorgon blir det vidarefärd mot Vancouver.
För att göra färden ytterligare lite sämre har klimatanläggningen (notera, inte automatisk utan en gammal hederlig) börjat trilskas så vi fick köra med rutorna nere större delen av eftermiddagen. Inte för att det är så varmt utan för att det blir tokkvavt i bilen. Dock orkar vi inte bråka med Hertz, utan vi står ut de sista få dagarna. Nu är det inte många fler miles som ska köras ändå. Lite för många enligt servicegränsen, men Hertz tycker vi bara ska köra på, så det gör vi. Vi har nu passerat bilens egen varningsgräns med nånstans runt 200 mil.. Inte vårt problem.
Lunchen intogs på McD, förvåningen är fortfarande stor när man inte önskar pommes frites utan en side salad. Och det känns som att sitta bland elefanterna på zoo och äta. Helt galet vilka stora människor det finns! S förespråkar mer oatmeal till det amerikanska folket. Men eftersom vi är så smärta och fina svenskar så har vi beställt pizza till hotellrummet idag. :) Fast vi delar på en och börjar med sallad, så vi känner oss ändå inte så svulliga. Men man måste ju fira fredag på något sätt?! Fredagsmys helt enkelt. Och vi såg att det fanns Ben&Jerry-glass i receptionen... Mmmm...
Inte många foton tagna idag av naturliga orsaker, men ett par kommer i alla fall här..
Vi blev omkörda av Pooper trooper! :D Hundbajsvaktare coming through.
Många stackars vovvar får åka på flaket på sina hussars trucks. Denna försökte hänga kvar på flaket på motorvägen i ca 100 km/h.
W leker bildoktor och försöker hitta en enkel orsak till bråket med klimatanläggningen. Misslyckat!
Wo können wir Elk sehen?
Det visade sig vara ca hundra meter från där vi började leta. Men vänta, vi går händelserna i förväg..
Vi befann oss idag i the land of the Elk (eller Wapiti på svenska), enligt Wikipedia ett av de största hjortdjuren i världen (bara älgen är större) och ett av de största däggdjuren i Nordamerika. Återigen utan att vi hade någon koll innan, men eftersom vi är i ett lätt-turistat land så finns det givetvis skyltar och inte minst en radiokanal (!) som informerar om var man kan se elkar. Vi svängde in på den, på radiostationen, rekommenderade vägen som ledde till Elk Meadows och klev ur bilen för att reka läget.
Ett flertal bilar hade stannat för att titta på djur och folk verkade peppade. Det såg ut att vara ett perfekt utgångsläge. Det enda som oroade var varningsskyltarna om att det fanns farliga djur i form av galna (fri tolkning av wild, se till vänster) elkar, björnar, pumor och fästingar med hemska sjukdomar. Men äh, hur farligt kan det vara? DÖDLIGT farligt skulle det visa sig! Närå, inte riktigt. Men fortsätt läsa...
Här skulle spanas på elkar! Men väldigt få elkar kunde ses. Efter en längre promenad hade vi sett två som var lätt gömda i ett buskage. Se bild till höger. Typiskt! Men vi ser dom säkert senare, tänkte vi optimistiskt. Promenaden gick vidare för att se ett vattenfall som W hade rekat på kartan. Fantastisk stig, genom jättegammal och välbevarad redwoodskog. Men, när vi stötte på den purfärska björnbajsen, då började S känna obehag och tog bådas förnuft till fånga. Några tiotals meter senare fick vi vända tillbaka mot bilen. Det skulle väl vara det enda vi fick se helt enkelt. Vattenfallet visade sig dessutom vara åt andra hållet på stigen, W har en del kvar att lära om kartläsning uppenbarligen..
Vi fann det väldigt lustigt att vi hade varit så nära, men ändå så långt borta..
Resten av vägen innehöll inga stora attraktioner. Det blev mest lite fina vyer över Stilla Havet och en och annan mysig skog. Vi mötte ett flertal timmerbilar med högst tre-fyra stockar timmer, är stockarna så stora som de blir av redwood så räcker det..
Lunch intogs på Taco Bell, grymt! Vi betalade totalt 4 dollar, alltså med nuvarande växelkurs under 30 spänn, för lunch för oss båda. Soft taco (S) eller chicken burrito (W) med doritos och en 40cl läsk fick man då. Galet! Och gott som tusan var det dessutom, så det var riktigt lyckat. Tack igen Sofia för tipset. :)
Med så billig lunch kan man unna sig finmiddag utan att skämmas. Och finhotell. Därför tappar vi nu upp vatten i vår inroom-jacuzzi efter att ha ätit en GIGANTISK portion calimari, en stor portion crabcakes och en god steak med blåmögelost. Crabcakes var en höjdare, enligt S. Calimarin var världsklass enligt oss båda. Steken var väldigt god. Ölen som dracks till, Rogue Dead Guy Ale, var också en riktig höjdare! Bryggs bara några hundra meter härifrån. Vinet som S drack, en Riesling från Washington state, var också riktigt bra. Totalt sett alltså en höjdarmiddag! Topp tre den här resan, minst! Hela denna middagen för under 500 kr. Oslagbart!
Utöver bilderna ovan kommer här ett par extra, bara för att..
Först ett par bilder från den mysiga stigen, hoppas det syns ungefär hur mysig den är... Rejäla träd kantade vägen..
Och stora lavar täckte träden.
En baby elk, från när vi har stannat längs vägen på US Hwy 101. Tyvärr hade vi inte vårt nya teleobjektiv närvarande när vi spande på elkar, konstigt nog.. Så det fick bli vårt gamla vanliga. Hade velat fylla ut bilden med den lille..
Såna här klippor fyllde kusten idag. Ganska läckert! Jättemjuk och fin sand dessutom. Det var lite badläge, förutom att det var mulet och nånstans runt 16-17 grader. W är väldigt sugen på att bada i Stilla Havet, men det är ju så förb..t kallt!
Dags för kartan! Ny karta idag, då den gamla har blivit för full för att Google Maps ska lira med.. Vi körde idag från A till B, en nätt sträcka på 314 miles, eller 506 km.
Visa större karta
Valtider - eller - Med skrikande däck längs Kaliforniens kust
Vi hade svårt att välja titel idag, så det blev en huvudtitel med en undertitel. Håll till godo!
Efter att ha mysit framför vår öppna spis i hotellrummet igår vaknade vi upp och såg fram emot den "Deluxe continental breakfast" som utlovades på hotellet. Den visade sig bestå av pulverkaffe, fyra sorters flingor med mjölk, våfflor och muffins. Mums! Inte särskilt deluxe, kände vi.. S skriker efter grovt bröd med lagrad ost. Och starkt kaffe.
Efter denna kulinariska upplevelse åkte vi, på tips från hotellreceptionen (väldigt trevligt hotell, synd på frukosten), till en utkikspunkt där det sades kunna spanas på valar. Enligt ortens hemsida är det framför allt gråval och blåval som kan ses från kusten. De är mest frekventa under sin vandring från Alaska och söderut, då de går in i viken vid Bodega Bay och letar mat. Vi fick snabbt syn på de första valarna och såg sedan riktigt gott om gråval. Gott om valar och dessutom riktigt nära kusten gjorde det till en rätt häftig upplevelse. S är dessutom övertygad om att hon såg en blåval, men W höll då på att fotografera en humla, så han kan inte verifiera. Det handlar om att prioritera!
Sedan satte vi av längs kusten på Highway 1. Fin väg! Riktigt slingrande och ömsom klippor och hav och ömsom skog. I våra ögon betydligt bättre än söder om San Francisco. Eftersom folk snällt gick åt sidan och stannade till för att släppa fram oss (någon sorts lag här om att man ska släppa fram de som kör snabbare, funkar bra!) så fick vi rätt fri väg och fick känna på Mustangens kapacitet. Sådär, kan man väl säga. Den är snabb rakt fram, men svänger inte alls som vår stackars ensamma vän i garaget därhemma. Men eftersom vår bil här har Hollywood-däck som skriker otroligt mycket så blir det väldigt effektfullt att stå på i kurvorna. Så kul, det hade vi ändå!
Efter att Hwy 1 har gått ihop med US Hwy 101 så fortsatte vi längs den, lite snabbare vägen. Men, bara för några miles, för sedan väntade nästa attraktion längs vägen! Avenue of the Giants, ytterligare en smal och slingrande väg, men denna slingrar sig fram mellan Redwoodträd vilket gör det till en helt grym upplevelse! Stooora, höga träd står längs sidorna och stänger ute i stort sett allt ljus. Vi åkte för övrigt förbi trädet som går att köra igenom, kändes inte värt att betala pengar för det. Istället tog vi gratismöjligheten att gå igenom några av Redwood-träden i avenyn, se bild nedan. Magiskt vacker väg, rekommenderas starkt!
Sedan var det dags att slå läger, denna gången hamnade turen på orten Eureka i norra Kalifornien. Vi ska ärligt säga att vi inte har sett mycket av den, vi har tagit in på ett billigt motell och gått till en lokal restaurang som serverade helt ok stekar och sedan gick vi tillbaka. Området lockade oss inte direkt att vandra runt och upptäcka. Istället avslutar vi kvällen med att slötitta på Ocean's thirteen. Och surfa Hemnet. :) Och lägga ut bilder.
Två gråvalar går upp för att andas. Det är häftigare live än på bild. Men för att ni ska få ett hum om hur mycket man såg. :)
Karta, den är inte exakt för det är jobbigt att dra vägen via Avenue of the Giants. Men om ni zoomar in vid "Humboldt Redwood State Park" längs 101an så ser man avenyn gå precis längs med 101an. Idag körde vi mellan S och U, via T såklart.
Efter att ha mysit framför vår öppna spis i hotellrummet igår vaknade vi upp och såg fram emot den "Deluxe continental breakfast" som utlovades på hotellet. Den visade sig bestå av pulverkaffe, fyra sorters flingor med mjölk, våfflor och muffins. Mums! Inte särskilt deluxe, kände vi.. S skriker efter grovt bröd med lagrad ost. Och starkt kaffe.
Efter denna kulinariska upplevelse åkte vi, på tips från hotellreceptionen (väldigt trevligt hotell, synd på frukosten), till en utkikspunkt där det sades kunna spanas på valar. Enligt ortens hemsida är det framför allt gråval och blåval som kan ses från kusten. De är mest frekventa under sin vandring från Alaska och söderut, då de går in i viken vid Bodega Bay och letar mat. Vi fick snabbt syn på de första valarna och såg sedan riktigt gott om gråval. Gott om valar och dessutom riktigt nära kusten gjorde det till en rätt häftig upplevelse. S är dessutom övertygad om att hon såg en blåval, men W höll då på att fotografera en humla, så han kan inte verifiera. Det handlar om att prioritera!
Sedan satte vi av längs kusten på Highway 1. Fin väg! Riktigt slingrande och ömsom klippor och hav och ömsom skog. I våra ögon betydligt bättre än söder om San Francisco. Eftersom folk snällt gick åt sidan och stannade till för att släppa fram oss (någon sorts lag här om att man ska släppa fram de som kör snabbare, funkar bra!) så fick vi rätt fri väg och fick känna på Mustangens kapacitet. Sådär, kan man väl säga. Den är snabb rakt fram, men svänger inte alls som vår stackars ensamma vän i garaget därhemma. Men eftersom vår bil här har Hollywood-däck som skriker otroligt mycket så blir det väldigt effektfullt att stå på i kurvorna. Så kul, det hade vi ändå!
Efter att Hwy 1 har gått ihop med US Hwy 101 så fortsatte vi längs den, lite snabbare vägen. Men, bara för några miles, för sedan väntade nästa attraktion längs vägen! Avenue of the Giants, ytterligare en smal och slingrande väg, men denna slingrar sig fram mellan Redwoodträd vilket gör det till en helt grym upplevelse! Stooora, höga träd står längs sidorna och stänger ute i stort sett allt ljus. Vi åkte för övrigt förbi trädet som går att köra igenom, kändes inte värt att betala pengar för det. Istället tog vi gratismöjligheten att gå igenom några av Redwood-träden i avenyn, se bild nedan. Magiskt vacker väg, rekommenderas starkt!
Sedan var det dags att slå läger, denna gången hamnade turen på orten Eureka i norra Kalifornien. Vi ska ärligt säga att vi inte har sett mycket av den, vi har tagit in på ett billigt motell och gått till en lokal restaurang som serverade helt ok stekar och sedan gick vi tillbaka. Området lockade oss inte direkt att vandra runt och upptäcka. Istället avslutar vi kvällen med att slötitta på Ocean's thirteen. Och surfa Hemnet. :) Och lägga ut bilder.
Två gråvalar går upp för att andas. Det är häftigare live än på bild. Men för att ni ska få ett hum om hur mycket man såg. :)
Här är klipporna där vi valspanade.
Här hade ni kunnat få se en blåval.. Men detta är istället humlan som tog Ws uppmärksamhet när S gormade om blåval.
W posar inuti ett redwood.
Bild på Avenue of the Giants. Ni ser hur mysig vägen är!
Karta, den är inte exakt för det är jobbigt att dra vägen via Avenue of the Giants. Men om ni zoomar in vid "Humboldt Redwood State Park" längs 101an så ser man avenyn gå precis längs med 101an. Idag körde vi mellan S och U, via T såklart.
Vin, vin, vin och så lite grönsaker
Napa Valley var dagens exkursion. En dal som präglas av vinodlingar och vinhus. Det visade sig att amerikanarna, som vanligt, har en lite annan inställning än oss européer. Där fransmännen och tyskarna har små diskreta vinhus här och där med någon vinkunnig människa som man kan få smaka lite vin hos, där har amerikanarna jättestora gårdar med försäljning av vin, delikatesser, prydnader, souvenirer och en hel provsmakningsavdelning där det står folk som i bästa fall kan skilja ett torrt vin från ett sött. Men det har väl sina fördelar också.. Överlag är det väldigt enkelt att turista här i USA har vi märkt, man behöver liksom inte anstränga sig. På gott och på ont.
Efter att ha besökt en vingård och provat oss igenom ett antal viner och ätit en trevlig picknick på deras gård så kände vi oss i alla fall rätt nöjda med vindrickandet på plats. Så det blev en liten rundtur för att titta på området, sedan satte vi sikte mot kusten. Planen är att vi ska fortsätta där vi lämnade Highway 1, och ta den ytterligare en bit norrut, innan den blir 101 och lite större väg. Idag var vi dock nöjda med att nå Hwy 1 och slog läger rätt tidigt efter att ha anslutit till den. Strax innan vi slog läger festade vi loss på vårt inköpta grönsaks-kit - färdiga dippvänliga bitar av morot, selleri, tomater, broccoli och en liten ranchdip. Gott!
Vi checkade in på, ett för budgeten, för dyrt hotell, men det visade sig vara riktigt trevligt med öppen spis (som vi strax ska tända med hjälp av en "firestarter", dvs preparerat trä med tändpapper runtom), bubbelbad och balkong med havsutsikt. Tyvärr domineras havsutsikten av någon sorts algblomning. Men det sägs vara valvandring precis här utanför så imorgon funderar vi på att ta en valutflykt.
Middag intogs på ett seafood & steak-ställe som ligger grymt bra precis vid vattnet. Så vi hade solnedgång till middagen, och S hade riktigt god mat. W var inte lika imponerad av sin. Men gott vin till! Vilket vi faktiskt har druckit hela vägen, de gånger vi har valt vin. Vi har medvetet hållt oss till amerikanska (kaliforniska) viner och det har varit bra klass hela vägen. Och vi har dessutom upptäckt druvan Zinfandel, en utmanare till våra italienska favoriter.
Till vår stora förtjusning visade sig dollarkursen ha sjunkit under tiden vi har varit här. Vi började på någonstans runt 7,60 när S köpte dollars på Forex, fortsatte med 7,40 när vi var i NY och idag såg vi nytt lägstarekord när Handelsbanken gav kursen 7,12 på våra senaste köp. Nu blir det finmiddag och finhotell framöver! :) S har idag gjort första riktiga shoppingen (förutom Ws Walmart-nödkalsonger) och köpt sig ett ostkit, med diverse knivar. Lyckan är total!
För att fylla ut dagens blogginlägg så har vi lite annan kuriosa att dela med oss av. :) Vi använder oss ständigt av bilens satellitradio, ett tillägg vi fick betala extra för hos Hertz (typ 600 kr för hela hyran - totalt prisvärt!). Det har betytt att vi alltid har haft tillgång till radio, även på de mest avlägsna platser. W fick sjunga en liten kort bit i Yosemite där bergen blockerade signalen, men annars har det fungerat klockrent! För de som vill höra Ws roadkill-sång får man be snällt när vi kommer hem. Rekommenderas varmt! Både sången och radion! :) Det hela toppades helt klart häromdagen, när kanalen vi lyssnar mest på hade programmet "Nordic rox - the best of scandinavian music" och programledaren, en svensk med dålig engelska, spelade Cornelis Vreeswijk x 3 med framför allt "Märk hur vår skugga" som favorit. Det kändes bra att höra riktig svensk musik i radion! :)
Nästa kuriosa handlar om hur bra det visade sig vara att gå med i Motormännen innan resan. Förutom 10% rabatt på Hertz hyrbilar (bara detta betalade medlemsskapet flera gånger om) och rabatt på det internationella körkortet (som vi inte använt ännu) så får man även ta del av förmånerna för det amerikanska AAA (typ motsvarigheten till Motormännen). Det har hittills gett oss rabatt på San Diego Zoo, USS Midway, diverse hotell och även uppgraderingar på hotellrum. Dagens rum uppgraderades från enklaste standard till rum med bubbelbad och öppen spis. Najs! Bättre än väntat! Det är väldigt utbrett här, vilket vi inte räknat med.
Nu ska vi tända en brasa och myyysa! Ni får nöja er med ett axplock ur dagens bilder. Ha det fint alla! Och tack för alla kommentarer!
Druvor i mängder! Rankor på rad! Cabernet Sauvignon så det knakar! Ja, ni väljer själva.. Men uttala för guds skull inte druvan på franska!
Dagens karta. Från O till S, via Q och R, gick dagens tripp.
Visa större karta
Efter att ha besökt en vingård och provat oss igenom ett antal viner och ätit en trevlig picknick på deras gård så kände vi oss i alla fall rätt nöjda med vindrickandet på plats. Så det blev en liten rundtur för att titta på området, sedan satte vi sikte mot kusten. Planen är att vi ska fortsätta där vi lämnade Highway 1, och ta den ytterligare en bit norrut, innan den blir 101 och lite större väg. Idag var vi dock nöjda med att nå Hwy 1 och slog läger rätt tidigt efter att ha anslutit till den. Strax innan vi slog läger festade vi loss på vårt inköpta grönsaks-kit - färdiga dippvänliga bitar av morot, selleri, tomater, broccoli och en liten ranchdip. Gott!
Vi checkade in på, ett för budgeten, för dyrt hotell, men det visade sig vara riktigt trevligt med öppen spis (som vi strax ska tända med hjälp av en "firestarter", dvs preparerat trä med tändpapper runtom), bubbelbad och balkong med havsutsikt. Tyvärr domineras havsutsikten av någon sorts algblomning. Men det sägs vara valvandring precis här utanför så imorgon funderar vi på att ta en valutflykt.
Middag intogs på ett seafood & steak-ställe som ligger grymt bra precis vid vattnet. Så vi hade solnedgång till middagen, och S hade riktigt god mat. W var inte lika imponerad av sin. Men gott vin till! Vilket vi faktiskt har druckit hela vägen, de gånger vi har valt vin. Vi har medvetet hållt oss till amerikanska (kaliforniska) viner och det har varit bra klass hela vägen. Och vi har dessutom upptäckt druvan Zinfandel, en utmanare till våra italienska favoriter.
Till vår stora förtjusning visade sig dollarkursen ha sjunkit under tiden vi har varit här. Vi började på någonstans runt 7,60 när S köpte dollars på Forex, fortsatte med 7,40 när vi var i NY och idag såg vi nytt lägstarekord när Handelsbanken gav kursen 7,12 på våra senaste köp. Nu blir det finmiddag och finhotell framöver! :) S har idag gjort första riktiga shoppingen (förutom Ws Walmart-nödkalsonger) och köpt sig ett ostkit, med diverse knivar. Lyckan är total!
För att fylla ut dagens blogginlägg så har vi lite annan kuriosa att dela med oss av. :) Vi använder oss ständigt av bilens satellitradio, ett tillägg vi fick betala extra för hos Hertz (typ 600 kr för hela hyran - totalt prisvärt!). Det har betytt att vi alltid har haft tillgång till radio, även på de mest avlägsna platser. W fick sjunga en liten kort bit i Yosemite där bergen blockerade signalen, men annars har det fungerat klockrent! För de som vill höra Ws roadkill-sång får man be snällt när vi kommer hem. Rekommenderas varmt! Både sången och radion! :) Det hela toppades helt klart häromdagen, när kanalen vi lyssnar mest på hade programmet "Nordic rox - the best of scandinavian music" och programledaren, en svensk med dålig engelska, spelade Cornelis Vreeswijk x 3 med framför allt "Märk hur vår skugga" som favorit. Det kändes bra att höra riktig svensk musik i radion! :)
Nästa kuriosa handlar om hur bra det visade sig vara att gå med i Motormännen innan resan. Förutom 10% rabatt på Hertz hyrbilar (bara detta betalade medlemsskapet flera gånger om) och rabatt på det internationella körkortet (som vi inte använt ännu) så får man även ta del av förmånerna för det amerikanska AAA (typ motsvarigheten till Motormännen). Det har hittills gett oss rabatt på San Diego Zoo, USS Midway, diverse hotell och även uppgraderingar på hotellrum. Dagens rum uppgraderades från enklaste standard till rum med bubbelbad och öppen spis. Najs! Bättre än väntat! Det är väldigt utbrett här, vilket vi inte räknat med.
Nu ska vi tända en brasa och myyysa! Ni får nöja er med ett axplock ur dagens bilder. Ha det fint alla! Och tack för alla kommentarer!
Druvor i mängder! Rankor på rad! Cabernet Sauvignon så det knakar! Ja, ni väljer själva.. Men uttala för guds skull inte druvan på franska!
Vinkällare på V. Sattui Winery. Eller i alla fall den delen man fick gå in i. Här låg bara årets madeira.
Rankor så långt ögat kan se. Och så nån röd buske...
S undrar vad W tar kort på.. Det är ju den nytvättade bilen såklart! Ser ni vad den blänker? Glömde före-bilden, annars hade ni reagerat. Detta är alltså efter-bilden..
Solnedgång över Stilla Havet. Utsikt från balkongen. Ja, ni väljer själva.. ;)
Dagens karta. Från O till S, via Q och R, gick dagens tripp.
Visa större karta
Och vinnaren är....
Carlsson igen! Det rätta svaret var 2265 miles, närmare bestämt. Dock har vi beslutat att ändra på priserna, då vi tror att herr Carlsson inte kommer att utnyttja förstapriset så mycket.. Rätt eller fel, vi bestämmer! ;) Därför får Sofia skivan, dels som tröstpris för att hon var den enda som svarade i tid enligt tävlingens ursprungliga regler, men också för att hennes gissning placerade henne på andraplats.
Carlsson får istället som pris en amerikansk middag, serverad hemma hos oss. Var nu det är... ;)
Carlsson får istället som pris en amerikansk middag, serverad hemma hos oss. Var nu det är... ;)
Slingrande vägar och höga berg
Först och främst!! Lite dåligt med tävlingssvar när vi skriver detta. Vi förlänger därför till kl 18 svensk tid på tisdagen den 21/9. Vi vet att ni är därute och läser, vi har era IP-adresser! :) Dra till med en gissning, det är faktiskt ett fint pris! Mycket tävlingsdeltagande främjar även nya tävlingar. ;)
(Tävlingen går alltså ut på att gissa hur många amerikanska miles bilen rullade mellan det att vi hämtade ut den i Phoenix tills vi kom fram till San Francisco, enligt bilens mätarställning. Tips är att ni kan använda våra kartor för att få fram en hyfsad gissning, men vill ni gissa vilt så går det också bra!)
Ytterligare en dag som i grunden var en transportdag, men som blev en riktigt trevlig upplevelse. Vi började med standardfrukost, dvs S åt oatmeal (typ svensk havregrynsgröt) och W åt bacon & ägg, fast idag med en hash brown vid sidan om. Sedan var det dags att packa in sig i bilen för att bege sig över Sierra Nevada återigen, fast nu västerut. Denna gången inte genom Tioga pass, utan genom Monitor pass (2500 meter) följt av Ebbett's pass (2660 meter) och Bear valley. Det sistnämnda passet visade sig vara en otroligt smal, slingrande och brant väg där 180-graderskurvorna avlöpte varandra i rask takt. Det kändes inte som en riktig väg, stundtals. Kul och otroligt fint! Och till skillnad från gårdagens naturupplevelse så var vi förhållandevis ensamma på dessa vägarna.
Efter Bear valley, som är en skidort på vintern, så gick det nerför tills vi var på i stort sett havsnivå igen och det dök upp alltfler odlingar och samhällen. När vi började närma oss Napa, som är morgondagens utflyktsmål, så letade vi upp ett billigt motell (Motel 6) och köpte oss varsitt skrovmål på In'n'out burger. Smaskigt, men ingen topp fem på hamburgertoppen. Väldigt trevlig och effektiv personal dock. Det är lite ovanligt på syltorna.. Och billigt var det, 11 dollar för varsitt meal inkl coke och fries. Vi unnade oss skräpmat till middag eftersom lunchen endast bestod av yoghurt med skivad banan (förvisso intagen med sporks vid en mysig sjö, se bild). Ingen av oss är särskilt bra på att se till att vi äter ordentligt mitt på dagen, men än så länge har Wiberg-genen hållit sig i schack och vi har inte rivit ögonen ur varandra, trots ibland lite för lång tid mellan målen. :) Vi är bara på så gott humör! ;)
Eftersom vi inte har så mycket mer än så att rapportera idag så låter vi bilderna tala för sig själva.
Respektinvigande skylt vid starten av klättringen upp till Ebbett's pass
Uppdatering av kartan. Vi körde idag från L till O.
Visa större karta
(Tävlingen går alltså ut på att gissa hur många amerikanska miles bilen rullade mellan det att vi hämtade ut den i Phoenix tills vi kom fram till San Francisco, enligt bilens mätarställning. Tips är att ni kan använda våra kartor för att få fram en hyfsad gissning, men vill ni gissa vilt så går det också bra!)
Ytterligare en dag som i grunden var en transportdag, men som blev en riktigt trevlig upplevelse. Vi började med standardfrukost, dvs S åt oatmeal (typ svensk havregrynsgröt) och W åt bacon & ägg, fast idag med en hash brown vid sidan om. Sedan var det dags att packa in sig i bilen för att bege sig över Sierra Nevada återigen, fast nu västerut. Denna gången inte genom Tioga pass, utan genom Monitor pass (2500 meter) följt av Ebbett's pass (2660 meter) och Bear valley. Det sistnämnda passet visade sig vara en otroligt smal, slingrande och brant väg där 180-graderskurvorna avlöpte varandra i rask takt. Det kändes inte som en riktig väg, stundtals. Kul och otroligt fint! Och till skillnad från gårdagens naturupplevelse så var vi förhållandevis ensamma på dessa vägarna.
Efter Bear valley, som är en skidort på vintern, så gick det nerför tills vi var på i stort sett havsnivå igen och det dök upp alltfler odlingar och samhällen. När vi började närma oss Napa, som är morgondagens utflyktsmål, så letade vi upp ett billigt motell (Motel 6) och köpte oss varsitt skrovmål på In'n'out burger. Smaskigt, men ingen topp fem på hamburgertoppen. Väldigt trevlig och effektiv personal dock. Det är lite ovanligt på syltorna.. Och billigt var det, 11 dollar för varsitt meal inkl coke och fries. Vi unnade oss skräpmat till middag eftersom lunchen endast bestod av yoghurt med skivad banan (förvisso intagen med sporks vid en mysig sjö, se bild). Ingen av oss är särskilt bra på att se till att vi äter ordentligt mitt på dagen, men än så länge har Wiberg-genen hållit sig i schack och vi har inte rivit ögonen ur varandra, trots ibland lite för lång tid mellan målen. :) Vi är bara på så gott humör! ;)
Eftersom vi inte har så mycket mer än så att rapportera idag så låter vi bilderna tala för sig själva.
Respektinvigande skylt vid starten av klättringen upp till Ebbett's pass
Såhär såg det ut när det inte var skog runtomkring, berg till vänster och stup till höger. W fick lite svindel när han tog kortet, men som tur var inte när han körde.
Lunchutsikten uppe på dryga 2000 meters höjd.
Spork in action! (Sorry för den något överexponerade bilden...)
De samhällen som fanns längs vägen var inte så stora. Men de var skyltade! (Klicka på bilden för förstoring, gäller för övrigt alla bilder på bloggen).
Uppdatering av kartan. Vi körde idag från L till O.
Visa större karta
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)