Dag 13 - Sista biten kvar nu

Med facit i hand hade vi kunnat kosta på oss lite mer körning dagen innan för att göra sista dagen lite mindre tung. Idag skulle 130 mil avverkas och det skulle visa sig ta hela dagen och lite till.

Från Diez/Koblenz kan man i stort sett välja A1/A2 eller A7 norrut och vi brukar trivas bättre på A1, men vi skulle återigen bli lurade av navin som valde A7 åt oss när vi inte var uppmärksamma. Det hade inte gjort så mycket i sig om det inte var ett vägarbete på A7 som stängde av flera filer och skapade enorma köer. Irriterande att sitta i den kön och veta att bilen lurat dit oss.. Dock får bilen pluspoäng då den klarar att skapa Rettungsgasse själv, dvs åka åt sidan vid kö så att räddningsfordon kan ta sig fram. Efter att vi tagit oss igenom kön så firade vi med lunchpaus på en stor burgarkedja och åkte snabbt vidare. Trafiken var riktigt tung trots söndag (inga långtradare) så tempot var måttligt. Nästa riktiga hinder skulle visa sig vara Hamburg där Elbetunneln var avstängd denna helgen, återigen en miss men som var svår att förutse. Det ledde först till enorma köer igen och sen ledde navin in oss i stort sett centrala Hamburg vilket ihop med ösregn gjorde körningen onödigt komplicerad. Oklart hur mycket tid vi tappade på detta, men två timmar är nog rimligt.

Därför dags för middagspaus, återigen en snabb burgare, och vidare norrut. Nu började klockan bli kväll och motorvägarna hade lugnat ner sig, men det ihärdiga regnet gjorde att tempot inte direkt höjdes, det var för blött på vägbanan. 

Vi blev rätt lättade när vi passerade Danmarks gräns och ännu mer lättade när vi passerade Sveriges. Tråkigt väder nästan hela vägen men inte särskilt mycket trafik på kvällen. Hemma vid 0115 efter att ha startat vid niotiden på morgonen - en lång dag i bilen! Men barnen skötte sig exemplariskt, inte ett gnäll på hela vägen - bara ganska många frågor kring när vi skulle vara framme. :)

Lång dag i bilen, inte ens iPaden kan hålla en vaken då..

Danmark! De hade gränskontroll vilket gjorde att vi fick köa en stund för att få komma in, men efter att ha varit timlånga köer tidigare under dagen var denna extra kvarten ingenting..

Dag 12 - Mellanstopp i Moseldalen

Vi hade ett stopp kvar och det var Moseldalen i sydvästra Tyskland som vi är väldigt svaga för. Otroligt fint område med ett skönt lugn och med en mysig väg som går längs med floden i flera mil. Därför var det första vi gjorde, efter att ha ätit frukost så fort dom öppnade på hotellet, att sätta destination Moseldalen och köra iväg. Vi var på vägen strax innan sju på morgonen och därför gick det att hålla ett helt annat tempo än under gårdagen. Tomma vägar gjorde att vi höll ett olagligt bra snitt hela vägen till gränsen till Luxemburg. Inget stopp där den här gången utan vi åkte rätt igenom (nja, inte rätt igenom eftersom vi körde fel pga vägarbete och fick ta en liten extra loop) och vidare in i Tyskland. Nästan direkt vi kom in i Tyskland åkte vi av motorvägen, sen iväg på en lång extratur igen eftersom en avstängd väg lurade iväg oss lite. Men till slut nådde vi floden..

Ett kort stopp på en Getränkemarkt för att shoppa ytterligare lite mer vin och sen en avslappnad tur längs floden. "Lunch" blev lite blandade rester i form av croissanter och frukt, ingen var särskilt hungrig så vi körde vidare. När vi tröttnat på Moseldalen tog vi en väg som såg kul (lagom krokig) ut från dalen och den visade sig vara superfin! Vi siktade på Cochem och tog sedan en väg därifrån mot Diez, där hotellet för kvällen låg. Vi passerade nära Nürburgring men W blev nedröstad att köra dit och titta, alla var ganska möra efter mycket bilåkande de sista två dagarna. Men vägarna i området är otroligt fina, inte bara i själva Moseldalen utan även området runt omkring med mycket öppna fält och kullar. Lagom kurviga vägar och mycket 100 km/h-gräns gör att man kan ha ganska kul och vara laglig. :)

Hotellet heter Villa Oranien och ligger strax utanför Diez, det visade sig vara en fin gammal villa/herrgård som blivit ombyggd till hotell. Inte så kul service och ganska gammaldags men rätt fint ställe. Tyvärr ingen AC, en miss vid bokningen, så natten blev varm. Middag åt vi på hotellets restaurang, oinspirerad och tyvärr i sällskap med en helt vansinnig mängd getingar gjorde att vi inte njöt så värst.

Fina vyer i Moseldalen, såhär ser det ut längs flera mil av floden och det är svårt att tröttna! Mysiga byar längs floden där man kan stanna och äta eller bara ta en paus och sen åka vidare i lugnt tempo. Avslappnande!

Villa Oranien, sista hotellet innan hemfärden. Fint ställe!

Dag 11 - hemåt

Som sagt, dags att vända nosen norrut. Hotellets frukost var sämst hittills och var en klassisk "kontinental frukost" med lite juice och croissanter. Vi åt oss så mätta det gick och sen ut på motorvägen. Denna dagen i trafiken var nog den värsta av alla, detta var en fredag och det måste varit stora semesterdagen i Frankrike där antingen alla går på semester eller ska avsluta semestern. Motorvägarna var smockfulla med bilar och det kördes med otroligt små marginaler. Det var flera tillbud som kändes nära och vi såg flera olyckor längs vägen, energikrävande att köra i sån trafik! Vi blev förvånade att det var jobbigare att köra i Frankrike än Italien, vårt minne sa att det skulle vara tvärtom.. Det gick dessutom långsamt, nästan hela tiden var tempot långt under hastighetsgränsen och det som skulle vara några få timmar i trafiken blev hela dagen.

Vid halv fem på eftermiddagen nådde vi vårt hotellet för kvällen, ett Ibis igen, denna gång strax norr om Dijon. De gav oss två små, men fräscha rum som funkade fint för en natt. En stormarknad låg tvärs över vägen så vi åkte direkt och bunkrade mer vin och lite godsaker till rummet innan lite slappande och middag. I säng tidigt för att fortsätta färden hem så tidigt vi orkade.

Begränsat med foton mest för att vi åkte bil hela dagen..

Flera hyllmeter till Camembert, det är så det ska se ut! :)

Här väljer man mellan distrikt, inte mellan länder - det är ju självklart bara franska viner..

Om man vill vara säker på att inte få dörruppslag kan man göra som den här fransosen och ta 4 p-platser..

Dag 10 - Monaco

Valet av Sanremo som övernattning var inte helt taget ur luften, planen var nämligen att spendera dagen i Monaco och vi ville komma dit så fort som möjligt, därför tog vi en ort så nära som möjligt. Vi kollade först på hotell i Monaco, men det var ofta en siffra för mycket i priset per natt.. Upp tidigt som vanligt och äta en helt ok frukost, sen skulle Sanremos trafik visa sig från sin allra sämsta sida när vi åkte mot motorvägen. Vi valde nog fel väg, istället för att åka tillbaka åt det hållet vi körde in så föreslog navin att vi skulle köra in genom Sanremos centrum och ut på motorvägen lite senare. Dåligt val, och inte sista gången som navin svek oss, tyvärr.

När vi väl mosat oss igenom Sanremo och klarat alla backspeglar utan skråmor, med mer tur än skicklighet så tankade vi på en station med otroligt fin utsikt, se bild nedan. Upp på motorvägen och en halvtimme senare körde vi av igen och började vår jakt på parkeringshus. Det skulle visa sig finnas massor av p-hus i Monaco men lite ombyggnader och vägarbeten gjorde att vi hade svårt att hitta infarten till dom vi hade spetsat in oss på. Så efter några varv hit och dit så tog vi första bästa, vilket hade en helt galen infart. Men sen var det helt ok och låg centralt och bra. Slutsatsen är nog att försöka läsa på ännu mer innan och kolla Google maps efter hur infarten ser ut, så blir det lite lägre blodtryck när den väl ska hittas live.

Wn hade på sin bucket list att se minst en Lamborghini och en Bugatti - Lambon bockades av nästan direkt, man behöver inte gå många meter innan man ser dom. Bugattin visade sig vara lite svårare, men halvvägs i vår promenad runt stan så såg vi en Chiron stå parkerad, inte en bil man ser varje dag annars. Vi hann med lite häng på Café de Paris utanför casinot, kolla på bilar, titta i hamnen och gå en bit längs F1-banan. Dock gjorde ombyggnaderna att vi inte riktigt kom igenom F1-tunneln så vi vände och gick en annan väg. Där nånstans började värmen ta ut sin rätt igen och vi började leta lunchställe för att pausa. Gott, men ganska dyrt, var slutsatsen från lunchen.

E visade sura miner och det var dags att vinka farväl till Monaco, det finns delar som vi hade velat se men det var inte läge att pusha det. Vi avslutade med att köra casinorundan själva och känna av glittret och glamouren. Sen mot nästa stopp, Cagnes-sur-Mer, en ort strax väster om Nice. Återigen kanske mer slumpen som valde stopp, men hotellet hade rätt positiva recensioner trots att det inte såg så imponerande ut på bilderna. Såhär med facit i hand skulle vi kanske litat mer på bilderna än recensionerna.. En parkering som hade dom smalaste rutorna i historien, det kan knappt kallas en parkering. Men alternativen var få, så vi baxade in bilen så nära en kant vi kunde och höll sen tummarna.. Otroligt gammal standard på hotellet generellt och med tanke på priset så var det inte imponerande. Dock - närheten till havet var i sig värd några av dom extra kronorna vi betalade och det gick att gå med badtofflorna direkt från rummet till havet, bara över gatan. Så det var precis vad vi gjorde, ett par gånger om med en liten paus för att gå till mataffären och köpa förfriskningar.

Middagen var inte mycket att hurra över, återigen en restaurang med bra recensioner men som inte alls övertygade, dåligt tillagad mat och svajig service. Tummen ner! Här nånstans började också hemlängtan, och det började bli dags att tänka på att styra nosen norrut igen. Kanske ett litet bad först, bara..?

Härlig utsikt från bensinstationen på morgonen, Sanremo breder ut sig

God smak och mycket pengar går inte alltid hand i hand...

E var inte på topp pga värmen, men smälte in bra utanför casinot med sin nya klänning!

Lyckan är total när man får posera framför Bugatti Chiron, bilarna runtom skulle också få en att vrida på huvudet i normalfall, men inte här i Monaco... :)

Vår balkong i Cagnes-sur-Mer, mycket ljud från vägen men fin utsikt och krypavstånd till stranden

Varmt i vattnet, ingen ville gå upp

Dag 9 - Mot kusten!

Dagen började bra, hotellets frukost hade en enorm Nutellaburk med pumpfunktion framdukad så vi kunde stilla vår hunger på rätt sätt. Eftersom vi inte orkade stå i kö dagen innan så började dagen med färd tillbaka till Ferrarimuséet för att köpa saker i shoppen. Nöjda och glada åkte vi sedan ut på autostradan västerut och så småningom söderut för att nå Medelhavet.

Vi stannade när vi började bli hungriga, logiskt nog, i en ort som heter Ovada och på en restaurang som heter Insieme. Återigen lyckades vi med ren tur hitta ett ställe som lockade stor del av lokalbefolkningen vilket brukar båda gott. God pasta fick vi, men kanske inte något som vi kommer minnas på vår dödsbädd. Fint ställe var det, både utanpå och på insidan, och mätta blev vi.

Ut på motorvägen igen, när vi närmade oss kusten blir den väldigt krokig och går genom många tunnlar och tempot blev ganska ojämnt, det förbättrades inte av alla långtradare som skulle ut och veva i vänsterfilen.

Hotellet heter Villa Sylva och ligger i Sanremo, en av dom sista orterna på italienska sidan innan man kommer in i Frankrike, och hotellet kan nog rekommenderas totalt sett. Det var inte så modern standard men det hade en superbra parkering, speciellt med tanke på läget, och servicen var det inget fel på. De bjöd på en flaska mousserande på rummet och var snabba när vi hade frågor och funderingar.

För att fira att vi nått havet skulle vi såklart dit och bada, efter att ha irrat runt ett tag (hur svårt kan det vara att hitta ett hav?!) och tagit en glass på vägen så nådde vi en stenstrand som var klart poppis,. Med tanke på simvanan som är rätt låg bland barnen så höll vi oss ganska långt in, men njöt av vågorna som slog upp på stenstranden. Otroligt varmt i vattnet, men ändå svalkande och skönt! Tyvärr var vi lite oförberedda på stenstrand så vi hade inga badskor vilket gjorde färden ner till och upp från vattnet onödigt obekväm. VARMT!

Efter att vi vanlig ordning duschat för att svalka av oss (och nu också spola av saltvattnet) och sedan väntat in öppettiderna på restaurangerna gick vi till en restaurang på krypavstånd från hotellet där de snabbt förklarade att de minsann bara serverade kött och bara pratade italienska. S fick briljera med sina kunskaper igen och lyckades beställa varsin ganska god rätt, om än kanske inte med så mycket finess i köket.

Sanremo hade den där pulsen som många liknande städer längs rivieran har, vilket var lite kulturkrock för oss som hade slappat i betydligt lugnare orter på vägen hit. Mopeder överallt, livsfarlig trafik och trånga gator där bilar och motorcyklar kör alldeles för fort. Charmigt, men också lite jobbigt att både gå i och köra bil i.

Lunchrestaurangen som ser ut som en pampig villa på utsidan, riktigt fin miljö!

Äntligen framme vid havet! Firas med hotellets bubbel på balkongen med utsikt över parkeringen och lååångt där borta - havet! :)

Hotellets privata uppfart "mitt i" Sanremo var klockrent för att komma bort med bilen från galna trafiken. Men inte så gott om plats!

Sen väntan på middagen, inte riktigt tider som vi är vana vid...

...men till slut kom den! Tagliata idag igen för att fira att vi åt på köttrestaurang, riktigt gott ihop med ruccola och god Grana padano. Jag lovar, där under ligger köttet!