Dagen började bra, hotellets frukost hade en enorm Nutellaburk med pumpfunktion framdukad så vi kunde stilla vår hunger på rätt sätt. Eftersom vi inte orkade stå i kö dagen innan så började dagen med färd tillbaka till Ferrarimuséet för att köpa saker i shoppen. Nöjda och glada åkte vi sedan ut på autostradan västerut och så småningom söderut för att nå Medelhavet.
Vi stannade när vi började bli hungriga, logiskt nog, i en ort som heter Ovada och på en restaurang som heter Insieme. Återigen lyckades vi med ren tur hitta ett ställe som lockade stor del av lokalbefolkningen vilket brukar båda gott. God pasta fick vi, men kanske inte något som vi kommer minnas på vår dödsbädd. Fint ställe var det, både utanpå och på insidan, och mätta blev vi.
Ut på motorvägen igen, när vi närmade oss kusten blir den väldigt krokig och går genom många tunnlar och tempot blev ganska ojämnt, det förbättrades inte av alla långtradare som skulle ut och veva i vänsterfilen.
Hotellet heter Villa Sylva och ligger i Sanremo, en av dom sista orterna på italienska sidan innan man kommer in i Frankrike, och hotellet kan nog rekommenderas totalt sett. Det var inte så modern standard men det hade en superbra parkering, speciellt med tanke på läget, och servicen var det inget fel på. De bjöd på en flaska mousserande på rummet och var snabba när vi hade frågor och funderingar.
För att fira att vi nått havet skulle vi såklart dit och bada, efter att ha irrat runt ett tag (hur svårt kan det vara att hitta ett hav?!) och tagit en glass på vägen så nådde vi en stenstrand som var klart poppis,. Med tanke på simvanan som är rätt låg bland barnen så höll vi oss ganska långt in, men njöt av vågorna som slog upp på stenstranden. Otroligt varmt i vattnet, men ändå svalkande och skönt! Tyvärr var vi lite oförberedda på stenstrand så vi hade inga badskor vilket gjorde färden ner till och upp från vattnet onödigt obekväm. VARMT!
Efter att vi vanlig ordning duschat för att svalka av oss (och nu också spola av saltvattnet) och sedan väntat in öppettiderna på restaurangerna gick vi till en restaurang på krypavstånd från hotellet där de snabbt förklarade att de minsann bara serverade kött och bara pratade italienska. S fick briljera med sina kunskaper igen och lyckades beställa varsin ganska god rätt, om än kanske inte med så mycket finess i köket.
Sanremo hade den där pulsen som många liknande städer längs rivieran har, vilket var lite kulturkrock för oss som hade slappat i betydligt lugnare orter på vägen hit. Mopeder överallt, livsfarlig trafik och trånga gator där bilar och motorcyklar kör alldeles för fort. Charmigt, men också lite jobbigt att både gå i och köra bil i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar