Dag 13 - Sista biten kvar nu

Med facit i hand hade vi kunnat kosta på oss lite mer körning dagen innan för att göra sista dagen lite mindre tung. Idag skulle 130 mil avverkas och det skulle visa sig ta hela dagen och lite till.

Från Diez/Koblenz kan man i stort sett välja A1/A2 eller A7 norrut och vi brukar trivas bättre på A1, men vi skulle återigen bli lurade av navin som valde A7 åt oss när vi inte var uppmärksamma. Det hade inte gjort så mycket i sig om det inte var ett vägarbete på A7 som stängde av flera filer och skapade enorma köer. Irriterande att sitta i den kön och veta att bilen lurat dit oss.. Dock får bilen pluspoäng då den klarar att skapa Rettungsgasse själv, dvs åka åt sidan vid kö så att räddningsfordon kan ta sig fram. Efter att vi tagit oss igenom kön så firade vi med lunchpaus på en stor burgarkedja och åkte snabbt vidare. Trafiken var riktigt tung trots söndag (inga långtradare) så tempot var måttligt. Nästa riktiga hinder skulle visa sig vara Hamburg där Elbetunneln var avstängd denna helgen, återigen en miss men som var svår att förutse. Det ledde först till enorma köer igen och sen ledde navin in oss i stort sett centrala Hamburg vilket ihop med ösregn gjorde körningen onödigt komplicerad. Oklart hur mycket tid vi tappade på detta, men två timmar är nog rimligt.

Därför dags för middagspaus, återigen en snabb burgare, och vidare norrut. Nu började klockan bli kväll och motorvägarna hade lugnat ner sig, men det ihärdiga regnet gjorde att tempot inte direkt höjdes, det var för blött på vägbanan. 

Vi blev rätt lättade när vi passerade Danmarks gräns och ännu mer lättade när vi passerade Sveriges. Tråkigt väder nästan hela vägen men inte särskilt mycket trafik på kvällen. Hemma vid 0115 efter att ha startat vid niotiden på morgonen - en lång dag i bilen! Men barnen skötte sig exemplariskt, inte ett gnäll på hela vägen - bara ganska många frågor kring när vi skulle vara framme. :)

Lång dag i bilen, inte ens iPaden kan hålla en vaken då..

Danmark! De hade gränskontroll vilket gjorde att vi fick köa en stund för att få komma in, men efter att ha varit timlånga köer tidigare under dagen var denna extra kvarten ingenting..

Dag 12 - Mellanstopp i Moseldalen

Vi hade ett stopp kvar och det var Moseldalen i sydvästra Tyskland som vi är väldigt svaga för. Otroligt fint område med ett skönt lugn och med en mysig väg som går längs med floden i flera mil. Därför var det första vi gjorde, efter att ha ätit frukost så fort dom öppnade på hotellet, att sätta destination Moseldalen och köra iväg. Vi var på vägen strax innan sju på morgonen och därför gick det att hålla ett helt annat tempo än under gårdagen. Tomma vägar gjorde att vi höll ett olagligt bra snitt hela vägen till gränsen till Luxemburg. Inget stopp där den här gången utan vi åkte rätt igenom (nja, inte rätt igenom eftersom vi körde fel pga vägarbete och fick ta en liten extra loop) och vidare in i Tyskland. Nästan direkt vi kom in i Tyskland åkte vi av motorvägen, sen iväg på en lång extratur igen eftersom en avstängd väg lurade iväg oss lite. Men till slut nådde vi floden..

Ett kort stopp på en Getränkemarkt för att shoppa ytterligare lite mer vin och sen en avslappnad tur längs floden. "Lunch" blev lite blandade rester i form av croissanter och frukt, ingen var särskilt hungrig så vi körde vidare. När vi tröttnat på Moseldalen tog vi en väg som såg kul (lagom krokig) ut från dalen och den visade sig vara superfin! Vi siktade på Cochem och tog sedan en väg därifrån mot Diez, där hotellet för kvällen låg. Vi passerade nära Nürburgring men W blev nedröstad att köra dit och titta, alla var ganska möra efter mycket bilåkande de sista två dagarna. Men vägarna i området är otroligt fina, inte bara i själva Moseldalen utan även området runt omkring med mycket öppna fält och kullar. Lagom kurviga vägar och mycket 100 km/h-gräns gör att man kan ha ganska kul och vara laglig. :)

Hotellet heter Villa Oranien och ligger strax utanför Diez, det visade sig vara en fin gammal villa/herrgård som blivit ombyggd till hotell. Inte så kul service och ganska gammaldags men rätt fint ställe. Tyvärr ingen AC, en miss vid bokningen, så natten blev varm. Middag åt vi på hotellets restaurang, oinspirerad och tyvärr i sällskap med en helt vansinnig mängd getingar gjorde att vi inte njöt så värst.

Fina vyer i Moseldalen, såhär ser det ut längs flera mil av floden och det är svårt att tröttna! Mysiga byar längs floden där man kan stanna och äta eller bara ta en paus och sen åka vidare i lugnt tempo. Avslappnande!

Villa Oranien, sista hotellet innan hemfärden. Fint ställe!

Dag 11 - hemåt

Som sagt, dags att vända nosen norrut. Hotellets frukost var sämst hittills och var en klassisk "kontinental frukost" med lite juice och croissanter. Vi åt oss så mätta det gick och sen ut på motorvägen. Denna dagen i trafiken var nog den värsta av alla, detta var en fredag och det måste varit stora semesterdagen i Frankrike där antingen alla går på semester eller ska avsluta semestern. Motorvägarna var smockfulla med bilar och det kördes med otroligt små marginaler. Det var flera tillbud som kändes nära och vi såg flera olyckor längs vägen, energikrävande att köra i sån trafik! Vi blev förvånade att det var jobbigare att köra i Frankrike än Italien, vårt minne sa att det skulle vara tvärtom.. Det gick dessutom långsamt, nästan hela tiden var tempot långt under hastighetsgränsen och det som skulle vara några få timmar i trafiken blev hela dagen.

Vid halv fem på eftermiddagen nådde vi vårt hotellet för kvällen, ett Ibis igen, denna gång strax norr om Dijon. De gav oss två små, men fräscha rum som funkade fint för en natt. En stormarknad låg tvärs över vägen så vi åkte direkt och bunkrade mer vin och lite godsaker till rummet innan lite slappande och middag. I säng tidigt för att fortsätta färden hem så tidigt vi orkade.

Begränsat med foton mest för att vi åkte bil hela dagen..

Flera hyllmeter till Camembert, det är så det ska se ut! :)

Här väljer man mellan distrikt, inte mellan länder - det är ju självklart bara franska viner..

Om man vill vara säker på att inte få dörruppslag kan man göra som den här fransosen och ta 4 p-platser..

Dag 10 - Monaco

Valet av Sanremo som övernattning var inte helt taget ur luften, planen var nämligen att spendera dagen i Monaco och vi ville komma dit så fort som möjligt, därför tog vi en ort så nära som möjligt. Vi kollade först på hotell i Monaco, men det var ofta en siffra för mycket i priset per natt.. Upp tidigt som vanligt och äta en helt ok frukost, sen skulle Sanremos trafik visa sig från sin allra sämsta sida när vi åkte mot motorvägen. Vi valde nog fel väg, istället för att åka tillbaka åt det hållet vi körde in så föreslog navin att vi skulle köra in genom Sanremos centrum och ut på motorvägen lite senare. Dåligt val, och inte sista gången som navin svek oss, tyvärr.

När vi väl mosat oss igenom Sanremo och klarat alla backspeglar utan skråmor, med mer tur än skicklighet så tankade vi på en station med otroligt fin utsikt, se bild nedan. Upp på motorvägen och en halvtimme senare körde vi av igen och började vår jakt på parkeringshus. Det skulle visa sig finnas massor av p-hus i Monaco men lite ombyggnader och vägarbeten gjorde att vi hade svårt att hitta infarten till dom vi hade spetsat in oss på. Så efter några varv hit och dit så tog vi första bästa, vilket hade en helt galen infart. Men sen var det helt ok och låg centralt och bra. Slutsatsen är nog att försöka läsa på ännu mer innan och kolla Google maps efter hur infarten ser ut, så blir det lite lägre blodtryck när den väl ska hittas live.

Wn hade på sin bucket list att se minst en Lamborghini och en Bugatti - Lambon bockades av nästan direkt, man behöver inte gå många meter innan man ser dom. Bugattin visade sig vara lite svårare, men halvvägs i vår promenad runt stan så såg vi en Chiron stå parkerad, inte en bil man ser varje dag annars. Vi hann med lite häng på Café de Paris utanför casinot, kolla på bilar, titta i hamnen och gå en bit längs F1-banan. Dock gjorde ombyggnaderna att vi inte riktigt kom igenom F1-tunneln så vi vände och gick en annan väg. Där nånstans började värmen ta ut sin rätt igen och vi började leta lunchställe för att pausa. Gott, men ganska dyrt, var slutsatsen från lunchen.

E visade sura miner och det var dags att vinka farväl till Monaco, det finns delar som vi hade velat se men det var inte läge att pusha det. Vi avslutade med att köra casinorundan själva och känna av glittret och glamouren. Sen mot nästa stopp, Cagnes-sur-Mer, en ort strax väster om Nice. Återigen kanske mer slumpen som valde stopp, men hotellet hade rätt positiva recensioner trots att det inte såg så imponerande ut på bilderna. Såhär med facit i hand skulle vi kanske litat mer på bilderna än recensionerna.. En parkering som hade dom smalaste rutorna i historien, det kan knappt kallas en parkering. Men alternativen var få, så vi baxade in bilen så nära en kant vi kunde och höll sen tummarna.. Otroligt gammal standard på hotellet generellt och med tanke på priset så var det inte imponerande. Dock - närheten till havet var i sig värd några av dom extra kronorna vi betalade och det gick att gå med badtofflorna direkt från rummet till havet, bara över gatan. Så det var precis vad vi gjorde, ett par gånger om med en liten paus för att gå till mataffären och köpa förfriskningar.

Middagen var inte mycket att hurra över, återigen en restaurang med bra recensioner men som inte alls övertygade, dåligt tillagad mat och svajig service. Tummen ner! Här nånstans började också hemlängtan, och det började bli dags att tänka på att styra nosen norrut igen. Kanske ett litet bad först, bara..?

Härlig utsikt från bensinstationen på morgonen, Sanremo breder ut sig

God smak och mycket pengar går inte alltid hand i hand...

E var inte på topp pga värmen, men smälte in bra utanför casinot med sin nya klänning!

Lyckan är total när man får posera framför Bugatti Chiron, bilarna runtom skulle också få en att vrida på huvudet i normalfall, men inte här i Monaco... :)

Vår balkong i Cagnes-sur-Mer, mycket ljud från vägen men fin utsikt och krypavstånd till stranden

Varmt i vattnet, ingen ville gå upp

Dag 9 - Mot kusten!

Dagen började bra, hotellets frukost hade en enorm Nutellaburk med pumpfunktion framdukad så vi kunde stilla vår hunger på rätt sätt. Eftersom vi inte orkade stå i kö dagen innan så började dagen med färd tillbaka till Ferrarimuséet för att köpa saker i shoppen. Nöjda och glada åkte vi sedan ut på autostradan västerut och så småningom söderut för att nå Medelhavet.

Vi stannade när vi började bli hungriga, logiskt nog, i en ort som heter Ovada och på en restaurang som heter Insieme. Återigen lyckades vi med ren tur hitta ett ställe som lockade stor del av lokalbefolkningen vilket brukar båda gott. God pasta fick vi, men kanske inte något som vi kommer minnas på vår dödsbädd. Fint ställe var det, både utanpå och på insidan, och mätta blev vi.

Ut på motorvägen igen, när vi närmade oss kusten blir den väldigt krokig och går genom många tunnlar och tempot blev ganska ojämnt, det förbättrades inte av alla långtradare som skulle ut och veva i vänsterfilen.

Hotellet heter Villa Sylva och ligger i Sanremo, en av dom sista orterna på italienska sidan innan man kommer in i Frankrike, och hotellet kan nog rekommenderas totalt sett. Det var inte så modern standard men det hade en superbra parkering, speciellt med tanke på läget, och servicen var det inget fel på. De bjöd på en flaska mousserande på rummet och var snabba när vi hade frågor och funderingar.

För att fira att vi nått havet skulle vi såklart dit och bada, efter att ha irrat runt ett tag (hur svårt kan det vara att hitta ett hav?!) och tagit en glass på vägen så nådde vi en stenstrand som var klart poppis,. Med tanke på simvanan som är rätt låg bland barnen så höll vi oss ganska långt in, men njöt av vågorna som slog upp på stenstranden. Otroligt varmt i vattnet, men ändå svalkande och skönt! Tyvärr var vi lite oförberedda på stenstrand så vi hade inga badskor vilket gjorde färden ner till och upp från vattnet onödigt obekväm. VARMT!

Efter att vi vanlig ordning duschat för att svalka av oss (och nu också spola av saltvattnet) och sedan väntat in öppettiderna på restaurangerna gick vi till en restaurang på krypavstånd från hotellet där de snabbt förklarade att de minsann bara serverade kött och bara pratade italienska. S fick briljera med sina kunskaper igen och lyckades beställa varsin ganska god rätt, om än kanske inte med så mycket finess i köket.

Sanremo hade den där pulsen som många liknande städer längs rivieran har, vilket var lite kulturkrock för oss som hade slappat i betydligt lugnare orter på vägen hit. Mopeder överallt, livsfarlig trafik och trånga gator där bilar och motorcyklar kör alldeles för fort. Charmigt, men också lite jobbigt att både gå i och köra bil i.

Lunchrestaurangen som ser ut som en pampig villa på utsidan, riktigt fin miljö!

Äntligen framme vid havet! Firas med hotellets bubbel på balkongen med utsikt över parkeringen och lååångt där borta - havet! :)

Hotellets privata uppfart "mitt i" Sanremo var klockrent för att komma bort med bilen från galna trafiken. Men inte så gott om plats!

Sen väntan på middagen, inte riktigt tider som vi är vana vid...

...men till slut kom den! Tagliata idag igen för att fira att vi åt på köttrestaurang, riktigt gott ihop med ruccola och god Grana padano. Jag lovar, där under ligger köttet!

Dag 8 - Sportbilar!

Dags att byta läger! Efter några trevliga, men varma, dagar runt Vicenza så var det dags att dra vidare. En bit söder om Vicenza så ligger Modena, och runt Modena finns tre av de största sportbilstillverkarna i världen - Ferrari, Lamborghini och Pagani. Det är bara några mil mellan varje så vi ritade in en lämplig rutt i navin för att få njuta av alla tre. Vi var inte så pålästa kring vad som erbjöds på varje ställe men kände att vi åker dit och ser om det finns något att se, och om inte annat så får vi ta ett kort och åka vidare. Första stoppet var Lamborghini, där vi redan på väg in i staden Sant'Agata Bolognese såg ett staket som skymde sikten nästan till 100%. Men inte helt och hållet, och bakom staketet skymtade snabba bilar! Ett snabbt stopp och ett foto genom ett hål i staketet visade någon sorts parkering för färdiga bilar, inte precis bredvid fabriken så kanske någon temporär parkering?

Några hundra meter senare kom vi fram till det egentliga komplexet med museum, fabrik osv. Bilen parkerades och vi promenerade med raska steg till muséet. Ärligt talat ingen stor upplevelse, men visst är det alltid häftigt att se såna bilar på nära håll. Stället är ganska litet och vi avverkade det ganska fort, jag tror att även med enormt intresse är det svårt att hålla sig road under särskilt lång tid. Istället gick vi till merchandise-shopen som hade en del fina prylar och där vi köpte ett par souvenirer. Vidare mot nästa stopp! Fast först ett snabbt pizzastopp för att fylla magarna, vi stannade där väldigt många hantverkare också verkar ta sin lunch, alltid ett gott tecken! Och visst var det god pizza!

Nästa stopp var Pagani, ett märke som varken har igenkänningsfaktorn eller historiken som dom övriga två, men som ändå bygger åtråvärda och dyra bilar. Företaget grundades så sent som 1992 och säljer bilar i 10+ miljoner kr-segmentet. Detta var faktiskt det häftigaste stoppet, muséet är inte större än att det bara står sju bilar på rad, se bild nedan, men det var en exklusiv känsla på stället som dom andra två inte nådde upp till. Vi hade inte tänkt gå in men som vanligt så var det någon som var kissnödig så vi behövde ändå stanna och då kunde vi lika gärna besöka muséet också.. Jag tror vi betalade 18 euro per person för att se dom sju bilarna så prisvärt var det inte på något sätt, men det är ändå stoppet som gav mest. Det går att i lugn och ro detaljstudera bilarna för det är i detaljerna som Pagani sticker ut, otroligt läckra detaljer och lösningar som väl i alla fall till viss del gör priset befogat.. På utsidan fick vi se en Huayra (tror vi) lastas för att levereras till antingen en lycklig kund eller en testbana.

Sista stoppet var Maranello och Ferrari, och där dom andra två var ganska tysta och dolda ställen så badade hela gatan där Ferrari-muséet låg i rött och ställen där man kan hyra Ferrari. Lite olika stil, och jag gillade nog det mindre vräkiga hos dom andra två. Hade man inte haft adressen inslagen till Pagani så hade man garanterat missat det, försiktigt insmuget i ett industriområde i en liten ort. Men Maranello hade man nog kunnat köra till i blindo och ändå hamna rätt. :)

Nåja, dags att besöka tredje muséet för dagen! Vi började med att leta parkeringsplats i hela området, helt smockfullt med bilar! Oväntat. Till slut fick vi en plats inte så långt från själva muséet. Det gick att förboka biljetter till muséet på hemsidan men det kändes fånigt att göra det, tyckte vi. Ända tills vi såg kön och ställde oss i den... Det tog nog i alla fall 30 minuter innan vi fick komma in, så det där förköpet var nog inte så dumt. Ferraris museum är det överlägset största av dom tre och dom har en hel sektion för tävlingar och Formel 1 vilket var den häftigaste delen. Det märktes dock på familjen att dagen var sen och vi redan hade sett massa häftiga bilar, så vi dröjde inte alltför länge på detta. Kön till shoppen var för lång så vi skippade den och sa att vi tar den nästa dag istället, det var nog ett klokt beslut för det var nog rejält trångt inne i den.

Vi åkte istället till kvällens hotell, vilket var helt rätt för dagen - Maranello Village, ett hotell helt i Ferrari-tema. En supertrevlig portier tog hand om oss och visade oss till garaget som visade sig vara ett av semesterns absolut bästa. Skönt att få bilen under mark för värmens skull och det gick att hitta platser där bilen stod helt i fred. Rummet var också rymligt och bra, ett familjerum med två skilda sovrum. Ännu en positiv överraskning var restaurangen The Paddock som ligger på hotellets område och som bjöd på en av resans absolut bästa måltider. Supergod tagliata åt W och till den ett oförskämt billigt vin som också smakade toppen. Wn åt vad han tyckte var semesterns godaste måltid och tjejerna åt pasta som också fick tummen upp, om än kanske inte så bra att den tävlade om semesterns bästa måltid.

Efter denna långa dag var det skönt att krypa ner och sova gott inför morgondagens resa mot kusten!

Första vi möttes av var denna hemliga innergård som vi var tvungna att smygfotografera. Fullt av Lamborghini direkt från fabriken.

Imponerande Lego Technic-bygge på Lamborghini-muséet!

E poserar framför Lamborghini Veneno, en av våra favoriter!

En panoramabild över hela Pagani-muséet, det ser inte mycket ut för världen jämfört med andra men det är ändå värt ett besök tycker vi!

På toaletten på Paganis museum, kolfiber för hela slanten!

Roligast på Ferrari-muséet var Formel 1-utställningen där flera av Schumachers vinnarbilar stod uppställda.

Såhär såg det ut på hotellet, allt hade tävlings- och Ferrari-tema.

Självklart står det utplacerade Ferrari-motorer här och var också. Men med tanke på det så var både hotell och restaurang oväntat bra! Kändes som en turistfälla när vi bokade men överträffade förväntningarna.

 

Dag 7 - Vicenza

Idag var det dags att åka till staden som hotellet ligger utanför, nämligen Vicenza. Ingen stad vi direkt pratat om att åka till innan detta, utan det var hotellet som fick styra var vi hamnade och hotellet var ett av de agriturismi (som det väl blir i plural?) med högst betyg, därav Vicenza. Och nu när vi hamnat där vi hamnat får vi också vackert utforska den staden. Efter tips av Stefano, vår vänlige värd, så åkte vi raka spåret till en bra, central parkering och ställde bilen för att sen utforska till fots. Visa av tidigare erfarenheter startade vi återigen tidigt på förmiddagen för att komma undan värmen. Det gick bättre idag än i Verona, vi orkade promenera runt på massor av gågator och titta på, och fota, alla statyer och gamla byggnader. Väldigt många statyer! Vi satte oss med lokalbefolkningen och drack kaffe och åt gelato på torget för nästan inga pengar alls och hade det ganska gemytligt.

När vi hade tröttnat på det så var det återmarsch till bilen, och sen mot en affär som mest liknade Clas Ohlson eller Jula, men som viktigast av allt hade pastagrejer som S sett fram emot att shoppa. Sagt och gjort, ett gäng nya prylar införskaffades till köket för att få till bästa pastan någonsin. Sedan till mataffären vägg i vägg för att shoppa vin och börja fylla ut hålen i bagageutrymmet där vinet från resan skulle fraktas hem. Vi kunde inte heller motstå dom billiga nötterna!

Till lunch blev det frukt och vin, sedan en tur till en lekpark som vi hade spanat in. Tyvärr återigen med hjälp av bilen, det gick inte riktigt att ta sig någonstans till fots. Till middag blev det ost och vin. :) Värmen gjorde att ingen riktigt var särskilt hungrig och vi hade mycket kvar av gårdagens stora lunch, så det blev mer av samma.

Dagen/kvällen avslutades med ett helt ruskigt åskoväder och rejäl vind. Våra värdar fick springa runt mitt i natten för att säkra allt som kunde blåsa iväg, men vi sov gott nästan hela natten. S vaknade av ljuset som blinkade i hela rummet och stod och njöt ett tag av ett av de mest intensiva åskoväder hon varit med om.

Stadig frukost på hotellet, charmig miljö!

Upplevde inte direkt någon turiststorm i Vicenza, utan ganska lugnt och mest lokalbefolkning vilket var skönt!

En av alla statyer, poserandet slutade efter ett tag när det blev för många..

Någon park vi promenerade i, fina miljöer men vi läste inte riktigt på vad det var vi såg. Fotografera och gå vidare..

Trädgården vid hotellet hade mycket olika träd, dels en olivträdsodling och sedan ett gäng (vad vi antar är) granatäppleträd. För att få kallas agriturismo måste stället drivas på en gård av bönder, enligt definitionen. I praktiken så ligger dom ofta lite lantligare, vilket var vad som lockade oss.

Dag 6 - Italien och värmen

Dagen började med en charmig frukost på hotellet, som serverades i köket och kändes hemlagad. Vi var först på plats för att försöka komma ut och göra något innan det blev för varmt. Värmen hade nämligen inga planer på att lugna sig. Planen var att försöka utforska Verona via en liten tur till Valpolicella som ligger i närheten. Eftersom det var söndag var det inte så mycket öppet vad gäller vinhus och annat så vi utforskade mest från bilen. En snabb tvätt av bilen hann vi också med för att spola av all smuts som kom med regniga vägar.

Bilen föreslog några riktigt smala vägar in i Verona men till slut hittade vi en bra parkering nära centrum. Tyvärr var första toaletten vi stötte på återigen ett hål i golvet så vi fick börja med att leta toalett till E, vilket vi till slut fann i ett hotell med snäll portier. Sen utforskade vi några minuter innan värmen blev för jobbig, det blev en rätt kort session. Tillbaka till hotellet via ett café för att tanka glass och ett snabbköp för att köpa vin och plockmat till lunch. Den avnjöts på "vår" uteplats på hotellet. Sen ducka för värmen, utforska närområdet kring hotellet och spela lite basket på hotellet innan vi letade middagsställe. Till slut blev det pizza igen, napolitansk idag. W beställde salciccia och friarielli, vilket skulle vara en napolitansk specialitet men som inte alls föll honom i smaken. Övriga var smartare och beställde saker dom visste att dom tyckte om...

En notering kring autostradan idag, vägarbetena var förvisso inte aktiva då det var söndag, men det var inte många som brydde sig om dom sänkta hastighetsgränserna för vägarbetena, full fart rätt igenom!

En annan notering är att cikadorna är svåra att ignorera, ett konstant bakgrundsljud! Efter ett tag tänker man inte på dom, men vilken ljudnivå!

Fint område med mycket vinodling, rätt mysig väg som slingrade sig upp för kullarna också!

Gränderna i Verona som vi hann uppleva en stund innan alla sparkade bakut och skrek efter glass

Detta bör vara floden Adige som går genom Verona och som vi behövde komma över för att komma till gamla stan från vår parkering

Vi parkerade bilen precis vid denna häftiga kyrkogård, som hade både en pampig entré och en mäktig insida 

Pizza och vin i trädgården, sämre kan man ha det! Fast också något bättre om man beställer rätt pizza..

Dag 5 - Grossglockner och Italien

Vi vaknade med ösregn utanför fönstret på dag 5. Bra timing, för det var dags att fortsätta söderut mot Vicenza i Italien efter slappandet i Österrike. För att göra vägen lite roligare så valde vi att köra rakt söderut in i Italien. Den snabbaste vägen är att köra motorväg via Brennerpasset men eftersom vi har kört den några gånger så ville vi testa en annan väg, och vi hade inte bråttom så det kändes roligare att köra mindre vägar.

Saalbach-Hinterglemm ligger bara några få mil från den norra infarten till Grossglockner-passet, en bergsväg som byggdes redan på 1930-talet och går upp till 2500 meter innan den börjar gå nerför mot Italien och Slovenien. Joker-kortet som nämndes i förra inlägget gav lite rabatt, men det är ingen stor peng att köra över passet oavsett. Passet kan rekommenderas, det ger fina vyer, chans att se lite snö mitt i sommaren och många möjligheter till att stanna längs vägkanten och ta kort eller bara njuta. Det är inte heller oändligt med hårnålar, som t.ex. Stelvio-passet som kan bli lite segt under turistsäsongen när alla ska harva upp för de oändligt många hårnålarna.

På andra sidan passet fortsatte vi på små och krokiga vägar söderut, otroligt mysiga vägar och fin omgivning. Vi passerade en by, Kötschach, som verkade vara ett cykel-mecka med cykelställ på nästan alla bilar, många cyklar på vägarna och fullt med cyklar utanför restaurangerna längs vägen. Värt ett besök, kändes det som.

Så småningom passerade vi gränsen till Italien, men vägarna var fortsatt små och omgivningarna väldigt lika. Möjligen kunde anas ett högre tempo på de lika små vägarna... Vi stötte på vår första uttorkade flod, det såg vi många fler gånger längs vägen, de höga temperaturerna ihop med väldigt lite nederbörd har gjort att flera floder i norra Italien nästan helt torkat ut. Istället för de tiotals meter breda stora floderna var det en liten rännil i mitten.

Motorvägarna, eller autostradorna, i Italien är för det mesta väldigt effektiva. Skyltad hastighet på 130 km/h, ofta tre-filig och rak väg och dessutom hyfsat bra disciplin i vänsterfilen. Man får ofta en biljett när man kör på och betalar sedan när man kör av, ett system som vi trivdes bättre med än det franska där betalstationerna istället kommer med jämna mellanrum på själva motorvägen och bryter trafikflödet kontinuerligt. Telepass-systemet som används både i Italien och Frankrike, som gör att man inte behöver stanna i varje station, går inte att få tag på via någon svensk tjänst men verkar gå att som svensk ändå köpa över disk, antingen i Italien eller i Frankrike, t.ex. HÄR och sedan betala en liten årsavgift. Tanken är att testa det till nästa resa.

Något som inte var så festligt var rastplatserna längs vägen, de körde fortfarande med hål i golvet på damernas vilket fick E att hellre hålla sig än att gå på toaletten.. Hon blev väldigt orolig att hotellet skulle ha samma lösning. :)

Vi anlände till vårt mål strax efter kl 15 och hittade en öppen gelateria för att fira ankomsten. Därefter direkt till vårt boende för de kommande dagarna, en mysig agriturismo strax utanför Vicenza. Hyfsat stor tvårums-lägenhet med kokvrå och en egen del av trädgården med en liten uteplats. Dessutom välbehövlig AC i den 38-gradiga värmen.

Efter hopp och lek tills restaurangerna öppnade (sent för oss svenskar med små barn) begav vi oss till en pizzeria som hotellet tipsade om, tyvärr låg hotellet såpass off att bil behövdes nästan vart vi än skulle. Pizzerian var i alla fall superbra, barnen hittade en ny favorit i Diavolo som amerikanarna nog skulle kalla pepperoni-pizza. W beställde en pizza med potatis och förväntade sig ungefär tunna skivor som var ungsstekta men fick halverade, gamla kokta potatisar som smakade ungefär som kokt potatis smakar i matlåda dagen efter. Inte så hett, och tyvärr inte det sista misstaget W skulle göra i sina pizzabeställningar.

På väg uppför passet, fina vyer och minst lika fin väg. Vi var tidigt ute och slapp nästan all trafik.

Pissoarerna på rastplatsen hade cigaretthållare, kändes ovant att se. :)

Kallt, tyckte Wn! Som kallast såg vi 7 grader nära toppen, temperaturen skulle sen stiga mer än 30 grader innan vi nådde målet för dagen.

Fin entré till hotellet med lång allé följt av en grind som man fick egen blipp till. 

Dag 4 - Zell am See och höghöjdslekplats

Senast vi var i området så spankulerade vi lite i Zell am See, en fin, lite större ort nära Saalbach som ligger otroligt fint vid en sjö (därav namnet, får man anta..). Då var det ösregn så vi orkade inte så länge, men nu var det sköna 25 grader och sol så vi skulle ge den en andra chans. Först en god frukost på hotellet där Wn åt som en tok och sedan in i bilen för två mils körning till målet. Lite promenerande, shopping och glasstjat senare så hittade vi ner till hamnen där en båt just skulle avgå för en tur runt i sjön. Det kanske vore något? Vi hann inte fundera så länge för den skulle precis lämna, så vi köpte fort biljetter och satte oss ombord. När det första som mötte oss ombord var en meny där man nästan förväntades beställa något så insåg vi att vi gått i en klassisk turistfälla. Nåja, bara att göra det bästa av det. Det ska sägas att turen var rätt trevlig och glassen som serverades på båten var god, så förutom priset var vi rätt nöjda!

När vi anlände hamn igen en knapp timme senare så var det dags att leta upp lekpark så att barnen skulle springa av sig. Lyckligtvis så finns det en med fin utsikt över staden som föräldrarna kan njuta av under tiden. När dom (föräldrarna) började få nog så började jakten på lunchställe. Orten är ganska stor så det finns mycket att välja på, men vi ville ha en bra gulasch så det fick bli kriteriet. Vi hittade ett rätt trevligt ställe som serverade en god gulasch för litet pris och barnen åt lite friterat (fisk och kyckling) istället.

Nästa rad på listan som skulle bockas av under dagen var att åka en av linbanorna som kantar dalen för att känna lite på högre höjder. När man bor på hotellet så ingår ett "Joker-häfte" som är typ rabattkuponger och liknande för området, och en av sakerna som ingår är att man får åka hur mycket linbana som helst. Det är också rabatter på många ställen, t.ex. Grossglockner-vägen som kommer i nästa inlägg. Det finns många (10 st?) linbanor att välja på och vi hade inget bra sätt att välja så vi bara tog en som såg ut att ha bra parkering. Väl uppe på toppen fanns det ganska mycket att göra, lekpark till barnen, kossor att muu:a till och en ganska festlig minigolfbana som roade oss oväntat länge.

Innan det var dags för middag hann vi också med att åka ett "tåg" (men barnen påpekade att det faktiskt bara var en traktor med ett par vagnar efter) längst in i dalen och promenera tillbaka med en glass i handen, mysigt men det gjorde att brännan i nacken gick från halvbränd till helbränd. Längst in i dalen finns också en höghöjdsbana som såg kul ut, men ingen av oss vågade. Ännu en toppenmiddag senare så slappade vi lite på uteplatsen och såg åskan mullra in, innan det var dags för sängen.

Många downhill-cyklister i området, vi såg nog bara en nerfart men den såg klart mysig ut så det är en annan sak man kan roa sig med häromkring.

Zell am See från båten

Utsikt från lekplatsen, dessutom med träd till föräldrabänkarna som gav skön skugga

Fina utsikter, detta är halvvägs upp till toppen

Lekplatsen på toppen, riktigt bra utrustad och allt kändes fräscht!

Fort, spring hem till middagen!

Ankan som S fick var hon inte toppennöjd med, men tillbehören var goda! :)

Olja av bästa kvalitet ;)

Dag 3 - mot Alperna!

Efter en standardfrukost av inte så upphetsande kvalitet så var det dags att åka ut på vägarna igen, utforskandet av Bayreuth på djupet får vänta till någon annan gång. Dags att ställa in siktet mot första riktiga delmålet, Alperna och närmare bestämt Saalbach-Hinterglemm i Österrike. En ort vi råkade hamna i på en annan resa och som vi storgillade, därför bestämde vi att vi skulle bo där igen. Inte bara i samma ort utan på samma hotell, eftersom vi storgillade även det.

Ut på A9 igen, men för att liva upp körningen lite så tog vi inte den närmaste rutten via München utan vek av österut på A3 mot Regensburg och sedan direkt söderut via Berchtesgaden (där örnnästet ligger, rekommenderas!) och Salzburg på småvägar. Vi hamnade på en liten, rätt mysig väg som gick kors och tvärs över gränsen mellan Österrike och Tyskland tills det var dags för lunch. Eftersom det var smått panik att stanna för att kissa (också ett återkommande tema för semestern) så var det inte läge att välja så noga, utan vi vek in på en liten österrikisk restaurang i orten Oberndorf bei Salzburg och beställde pizza. S beställde sallad men blev övertygad av servitrisen att beställa vitlöksbröd till, vilket visade sig vara i stort sett en hel pizza med ost och vitlök på. Helt ok ändå, inte fantastiskt.

Snart efter 15 anlände vi till Residenz Hochalm, där vi nu skulle avnjuta halvpension ett par dagar. Både deras rum och restaurang är hur bra som helst och omgivningarna gör att man blir riktigt avslappnad, bra ställe att varva ner! Vi bad om ett liknande rum som senast och fick en stoor uteplats med utsikt mot bergen och rymliga två rum med bäddsoffa åt barnen och eget sovrum åt föräldrarna. Dessutom väl tilltagna parkeringsplatser under tak, inte att förglömma.

Lite slapp på rummet, lite utforskande och en (kort) löptur och sedan ta plats i restaurangen för att avnjuta den 4-rätters som "ingår" i rummet. Grymt!

Vägarna genom dalarna på väg mot Saalbach är hur fina som helst, mycket trafik men det finns så mycket att titta på runt omkring så det gör inte så mycket.

E och pappa W på utforskartur på berget närmast hotellet, vi hittade inte bara branta backar och fina ängsblommor men också några elaka bromsar som gjorde att vi avbröt och gick tillbaka.

Fötterna högt, låt slappandet börja! Här är en del av "vår" uteplats, mysigt!

Hög standard på hotellet till överkomliga priser, här badrummet och föräldrarnas säng.